Avdelning B- ungponny

Lilla Apollo är precis som jag förväntat mig, helt fantastisk. Från att jag har ridit in honom i samtliga gångarter och börjat rida ut har hans utveckling gått stadigt framåt. Jag har haft honom ute på annons utan resultat under en längre tid. Jag tror att föräldrar är rädda för att köpa en så ung ponny till sina barn. Kanske va mina föräldrar konstiga och oansvariga som köpte mig en nyss inriden 3 åring när jag va blott 12 år.

Men för mig blev det kravlöst, jag fick rida ut mycket i skog och mark, lära mig från början vikten av en allsidig ridning och jag kom också ifrån pressen att behöva rida varje dag. Det är just den grunden tror jag som bidragit till att jag är den sunda orädda ryttaren jag är idag. Ally hoppade jag in i skogen, över naturhinder som inte bara bringande en naturlig framåtbjudning hos henne, det gav även mod till mig. Vi fick växa tillsammans, min ungponny och jag. Hon hade fått en bra inridning hos uppfödaren och i samma veva växa min kärlek till unga individer fram. Samtidigt stod ”kan och vet bäst panelen ” vid sidan om med armarna i kors och mumlade till varandra i mungipan ” måtte dom inte förstöra den där ponnyn, den är ju så ung. Vad tänkte Lena med egentligen?”

Mamma tänkte inte bara med hjärtat när hon köpte en ungponny till mig, hon tänkte också med hjärnan. För efter mina första år på tävlingsbanorna med min B ponny blev jag bränd. Jag hade ett gottlandsruss och red ju ”bara” LA. Hon tog bort mig medvetet från hetsen att jaga rosetter, rida avdelning B fick mig att släppa ner axlarna och tömma ut ångesten som allt tävlande gav. Ett Par år senare, när Ally fick börja gå avdelning A, kom placeringarna som ett brev på posten. För vi jagade aldrig fram något. Vi fick växa tillsammans, bli modiga tillsammans.

IMG_1051

Jag hyser största respekt till att man inte vill köpa en avdelning B ponny till sitt barn. Men jag har fått så konstiga frågor ang Apollo ” är han snäll att rida ut på ensam?” ”Är han körd?” ”Går han stadigt i alla gångarter?” ”Har han börjat hitta formen?” ”Är han hoppad något?” Och så länge jag får dom där frågorna, dom jagade frågorna så blir han kvar här hemma.

Och så kom dagen när en idyllisk familj skulle prova den lilla ponnyn, och den lilla ponnyn bar runt de små barnen med största försiktighet och omsorg. För den lilla ponnyn har fått lära sig att vara snäll, den lilla ponnyn vet inget annat. Givetvis kommer dagen då han bli rätt för en katt som hoppar upp ur diket, och givetvis kommer han också behöva lite övertalning när han för första gången i sitt liv ska hoppa en vatten matta. Men man lär sig att våga rida, rida framåt. Hålla i manen och hitta framåtbjudningen. Med rätt folk runt omkring sig och med en ponny som fått en bra start i livet så är en ung ponny inte bara en ung ponny, den är också en snäll ponny. Hungrig på livet och arbetsvillig.

Den lilla familjen åkte hem för att fundera. Och Apollo åker vidare på Kollo till stona på lösdriften tills en liten ryttare vill ha honom, utvecklas med honom och älska honom- precis så som jag älskade min unga ponny.

blogstats trackingpixel

20171016

Efter en lång arbetsdag, eleverna har gjort bra träningar på Långeberga och jag har suttit på lilleman för första gången idag, de är en bra arbetsdag. Trött och mör, men glad.

Öppnar dörren och möts av min små lejon, dom som förstör min sömn genom att springa på borden och klättra på min klädesstång. Dom som hoppar upp i sängen för att somna spinnandes brevid, En på varje sida. Dom skyddar mig mot mina mardrömmar och tack vare dom behöver jag varken ångestdämpande eller insomningstabletter. Mina små lejon, om jag bara hade lyssnat på mamma lite tidigare i livet. Missar bringar ro i själen Pesa, så sa hon jämt när tussi låg och spann i soffan. Jag förstod inte va hon menade då. De vet jag nu.

Kastar mig handlöst i sömn, duscha kan jag göra i morgon. Sömn, prioriterar sömn.

IMG_1258

blogstats trackingpixel

– Hej !

Det spelar ingen roll om man är på en lokal hopptävling eller en stor nationell elit tävling. Prestigen är så jävla hög. Släpp ner axlarna och bjud på ett leende för fan, glo inte på varran som om motparten vore från mars. Eller handlade det om att hon hade en nyare kingsland jacka än dig? Eller hade hon kanske ingen märkesjacka alls?

Jag har idag varit på både en lokal hopptävling och en stor nationell elit tävling, och varenda kotte som mötte min blick fick tillbaka ett stort leende och ett glatt ”Hej 😀” , vissa flacka med blicken, andra hejade uppskattande tillbaka. En ponny morsa fortsatte glo med en blängade blick, Även om jag också hade en kingsland jacka. Så jag sa hej en gång till, tänkte fall hon kanske va döv eller något. 

Så tack alla ni som kunde bjuda tillbaka på ett leende och en hälsning. Att vara på tävling blir så himla mycket trevligare då. Jag hyser största respekt till att man går in i sin bubbla och hittar sitt focus. Men söker man blicken och lyckas få den, responda med något trevligt ! 


 

Calissa hoppade med 0 fel i 110 och sista hindret ner i 115 klassen. Som hon kämpar på, lite svårt att få plats med rätt antal galopp språng, speciellt på distanserna 6-7 galoppsprång. Det blir ett par dagars vila och jag ska slå på tappskon hon drog av sig i sista klassen. Sedan gymnastiserar vi vidare, små hinder och balans, reglera galoppen. Vecka 44 går hon 115 igen.

Rayday hade eld under hovarna idag, fin att rida fram på men hetsig på framhoppningen. Inne på banan blev hon lite studsig och jag hade svårt att rida framåt i rytmen. Ett nedslag åtdrog vi oss. Men, hon hoppar med stort självförtroende och letar verkligen hinder. Vi tränar vidare på att hitta en större jämnare galopp tillsammans med en tanke på rakriktningen. Hon ska om ett par veckor hoppa på Onsalas tävlingar.

IMG_1224

blogstats trackingpixel

20171011

Det går långsamt idag, vaknade vid 08 tiden och hasade mig upp 30 minuter senare. Måndagar och tisdagar tar verkligen ut sin rätt då jag först rider Mina egna under morgonen och förmiddagen för att sedan jobba på långeberga från 13.30-21. Onsdagar blir därför en lugn och långsam dag, dags att lyssna på kropp och knopp. Varva ner.

Kommer väll komma igång tidsnog här idag också. I kväll har jag hoppträning för två underbara ponny tjejer så jag tar hästarna på Oskarsberg i EM. Fram tillsdess låter jag det gå långsamt. Sova någon timma och verkligen komma ikapp mig.

Allt annat än pigg på dagens första Snapchat bild  😂 Ni Addar väll??

@theresereimer92

instagram – Reimertherese

IMG_1205

blogstats trackingpixel

Jag är fri

Egentligen är jag mitt i min värsta tid nu, egentligen borde jag ligga dubbelvikt i sängen Medans ångesten våldgästar mig inifrån. Men det händer inte, det händer inte. Jag har tillochmed försökt trigga igång de, bara för att se om det verkligen är på riktigt. Men det är på riktigt, deppretionen som kastats över mig i så många år är inte här. Jag är fri.  

Men jag alltid komma ihåg hur det var. Så jag för alltid kan uppskatta de jag nu har. Det är så skönt att inte bra vända blad, det är som att ha läst klart en bok och ställa tillbaka den i bokhyllan, som en rysare man är glad att man tog sig igenom men inte vill läsa igen. Jag vet inte vad jag gjort eller vad som hänt, kanske kan jag förstå det om ett tag. Men just nu är jag bara glad, glad över att min återkommande höst depression är borta med vinden. 


Jag vill verkligen hylla Calissa. Det känns som det är våran tur nu. Utan att hoppas för mycket och med en ödmjuk inställning till uppgiften så känns det som det är vår tur nu. Tack älskling, du väcker mig. 

IMG_1202

 Jag anda ut, släpper ner axlarna och låter lungorna Tömmas på luft innan jag tar ett nytt, djupt långsamt andetag. Jag sätter foten i stigbyglen och svingar mig upp. Väl medveten om att allt kan vara över i morgon. Jag har vaknat upp, jag kan dö i morgon. Någon i min närhet kan dö i morgon. Världen kan raseras på ett par sekunder, förstår du? Eller läser du bara mina ord utan medvetenhet? Jag tänker njuta av varje dag- resten av mitt liv. För vad vet jag, resten av mitt liv kanske bara är i två veckor till. 

Det kan kännas rått, men det är ju sant. Lev för helvete, lev. Älska, utvecklas, bli bättre, större mål, större drömmar, vidga dig. Du är här och nu med all säkerhet. Så bli den bästa vertionen av dig själv, varje dag.

blogstats trackingpixel

Swedencare- mitt självklara val!

Tänkte visa er dom Produkter från Sweden care som jag använder mig utav. Individuellt valt till varje häst så klart!

MSN 100% -underlättar leder och rörlighet

Nutri Lyte är en kombination av elektrolyter, salter och mineraler – för återställning av vätskebalansen efter ex träning.

Anix Calm- Dämpar oro och stress, en kombination av L-tryptofan, magnesium och Folsyra

Equin Gold – uppbyggd på levande jäst och underlättar matsmältningen ( En favorit !! )

Muscel Aid – minskar mjölksyraproduktionen och hjälper till att bibehålla uthållighet och muskelstyrka.

Gastro Care – För En hälsosam mage, hjälper till att neutralisera överskott av syra och lindrar obalans i magsäcken.

Nuti Balm- två ingredienser : MSM och arnica. Mitt självklara val att smörja mina hästars ben och muskulatur med efter träning.

IMG_1131

Jag använder generellt Equin gold till alla mina hästar, jag tycker att den produkten är ett bra komplement till mina foderstater och alla hästarna håller sig väldigt fina i magen. Eftersom vi är sent inne på säsongen nu har dom börjat gå från gräshage till grushagar över längre tid, vilket också innebär mer hösilage än gräs, vilket skulle kunna få en del hästar att komma ut balans i sin mag och tarmflora. Jag är övertygad om att hästarna håller sig så fina och jämna i magen på grund av Equin Golds levande jäst kultur.
Jag använder också Nutri Balm på alla hästarna efter hoppträningar eller mer ansträngda träningar, men också om någon individ har haft en galla eller tjockt ben. Det bästa med denna produkt är att den bara innehåller två ingredienser och inte har några kärlvidgande ämnen.
Generellt är Sweden cares produkter enkla att använda för mig som tävlings ryttare då vi bara har en produkt med tävlingskarens på. Arti Aid heter den och innehåller bla Glukosamin.

blogstats trackingpixel

20171006

Det har varit en underbar dag. Med Solen i ansiktet har jag suttit i paddocken och ridit sex hästar, alla är på sitt egna vis och ingen är den andre lik.

Jag lägger verkligen ner hjärta och själ i utbildningen på alla hästar jag har i stallet. Sätter upp små veckomål som jag arbetar målmedvetet för att uppnå. Ponnysarna har gjort störst framsteg denna veckan. Apollo är nu riden i samtliga gångarter och nästa vecka ska han börjas ridas ut. Det är en smart familj som kommer köpa honom, en mer sammarbetsvillig ungponny får man nog leta efter. Han gör verkligen sitt bästa varje pass och utvecklas för varje gång. Adam har hittat traven och målet för nästa vecka blir att hitta in i galoppen.

Med Calissa är det mycket stärkande övningar, små hinder, reglera språnget, reglera formen och hitta en kvickhet i hennes rörelser. Mitt slutmål för åter är att debutera 120. Målmedvetet, framåt. Precis som hennes öron när de nalkas bombövningar.

IMG_1156

Lägger mig tidigt, i morgon väntas jobb på Långeberga och jag har känningar i mina urinvägar. Jag har lyckats hålla mig frisk så länge nu. Mått jag hejda detta i tid.

Köttade ett pass på Stc, tack för sällskapet Malin 👊🏽❤️ Queen team.

IMG_1142

blogstats trackingpixel

Dags att tänka på refrängen

I morgon rullar den lilla bilen ner mot Flyinge och Breeders tävlingarna. Vi har en sista uppsamling med UPV gänget och jag slås av hur snabbt tiden går. Ett år går fort jag min tid nere på Flyinge verkar lida mot sitt slut, jag kan inte se några andra kurser i sikte som skulle vara aktuella för min del att gå. Jag har verkligen gjort allt i min makt vad jag kan för att ge mig själv så bra underlag som möjligt att stå på rent utbilningsmässigt. Jag kommer stanna kvar ute på fältet, jag vill jobba. Även om man så klart aldrig blir färdig utbildad så finns det så många andra sätt att utbilda sig vidare på. Och hur det än är så kommer ju utbildningarna först väl till pass ute i arbetslivet.

jag längtar redan nu mot 2018, det känns som mitt år. Jag växer för varje dag och jag känner att min tillvaro börjar bli lite liten i förhållande till vad jag vill uppnå. Det är dags att utvecklas framåt, mot nya mål.

Ses vi på Flyinge ?

blogstats trackingpixel

Bort från handen, i balans.

Om man kan sluta jaga efter dagar, då tror jag att man slutar jaga efter helgen och på så sätt kanske man kan vara lite mera här och nu, vi är uppbokade och planerade så det räcker.

Min måndag känns som vilken dag som helst, vaknar upp med ett leende trotts att regnet öser ner och jag inte har något ridhus. För jag vet att om jag fortsätter jobba lika ihärdigt som jag alltid gjort, så kommer ridhuset till mig förr eller senare. Fram tills dess tänker jag motionera mina hästar ute i regnet med ett leende på läpparna. Dagen till ära spenderas på Långeberga och med mina fina elever och vi har hoppning/markarbete på schemat. Ösregnet kommer och går även här så vi håller oss inomhus. Huvud ämnet på lektionerna idag är Balans, för att få bra ridning oavsett nivå måste vi komma till med en så optimal balans som möjligt, i detta fallet för att främja hästarnas taxering, språng och landning. om vi kan rida hästarna i balans mellan hindren så kommer med största sannolikhet hästarna att kunna taxera hindren relativt bra på ”egen hand”. Jag vill verkligen lära mina elever att komma bort från handen, sluta att prickskjuta på distanser eller jaga mot hinder. Rider vi i balans med en optimal position och låter hindret komma till oss kommer vi få trevliga rundor att för både åskådare, oss själva och inte minst sagt hästarna.

Min hand är bättre, inte helt bra men bättre. Måtte den vara återställd innan helgen. Jag vill börja träna igen, och jag vill lägga mig i solariet haha. helt blek och bedrövlig. Eftersom jag käkar penicillin har jag avstått solarieöarna, med viss irritation.

Kram på er.

blogstats trackingpixel

Status

Klart jag blir irriterad, jag vet inte vad det är för kropp jag har, men konstig är den. För ganska exakt en vecka sedan vaknade jag upp av att det kliade på min hand och måndagen som följde efter helgen besökte jag min vårdcentral. man hade redan då svårt att säga vad svullnaden kom sig utav, jag har ett pyttelitet sår på ovansidan handen. stick? bett? en kattklo? utan någon direkt feber var det otroligt svårt att fastställa vad det hela kom sig och prover som snabbsänkan visade inget tecken på att det skulle finnas en infektion i kroppen.

Jag tackar min bästa Amanda som kunde hoppa in och ta min arbetsdag på Långeberga medans jag nu fått en dunderkur penicillin och hoppas att de hela ska ge med sig inom kort. Morgonen har bestått av yrsel och illa mående som en påföljd av det hela. vilket innebär att Morgondagens tävling blir inställd, känns meningslöst att åka och hoppa när jag missat två pass med Calissa denna Veckan. Jag har gjort klart min tävlings planering för både Calissa och Rayday fram till vintern så jag får helt enkelt blicka framåt.

En ny liten ponny kom till stallet igår och han stannar i 4 veckor, Lillan åker hem idag och Raydays två veckors vila är över. Det händer saker hela tiden, och jag försöker bara samla fokus trotts att min kropp går emot mig. De ska inte få stoppa mig nu, jag ska framåt. Jag är så tacksam för vad jag har och vad jag skapat åt mig själv. Nöjda hästägare, glada elever och otroligt fina hästar. Mitt imperium. Dra åt helvete handjävel, du kanske stoppade mig denna helgen, men du kommer inte hindra mig en hel vecka till.

 

blogstats trackingpixel