UA- såld

Snabbt gick det, visning i söndags – första familjen som kom och provade. Besiktning dansade hon igenom i förmiddags och vi har precis lämnat av henne och avslutat affären. Nixxan har fått en ny underbar familj uppe i Tibro och vi önskar henne all lycka i framtiden. 

IMG_1602

 

Om allt går enligt plan står nästa häst i stallet på söndag. Fram tillsdess ska jag förutom att rida och strukturera upp i hinderparken också se över 2018 tävlingskalender för vårterminen. Kan ni fatta?? 2018, vad händer lixom. Det händer grejer, så håll i hatten.

Spenderar fredags kvällen i lastbilen med mamma och Eskil. Mannen i mitt liv är nere i Dubai på jobb. Gör din grej älskling, jag gör min. Vi ses vid mållinjen ❤️ Får mig en sovmorgon i morgon, välbehövd ja. Men välförtjänt vettifan. Queen of snooz. Yepp, thats me! Blev ett par i veckan. Skärpning, livet väntar inte. Livet snoozear inte.

blogstats trackingpixel

Backar tillbaka och samlar kraft

Äntligen så gott som klar, igår flyttade vi mina sista saker från stugan och även katterna har börjat göra sin hemma hos mamma och pappa. Det är en sådan befrielse att kunna hem till lite värme och liv.

Det är ett prillige att ha en familj som håller ihop, där man som 25åring är välkommen hem även om jag bott hemifrån i 10 år. Kan ni fatta? 10 år! Första flyttlasset gick till Varberg när jag var 15 år och sedan dess har jag varit på resande fot. jag mellanlandade egentligen bara en kort period innan jag fattade beslutet för att antingen söka ner till Skåne eller vidare utomlands. Att det blev Skåne vet ni ju om, och att jag därefter hamnade uppe på Ernfors Dressyrstall i ett år. Ett underbart år där jag kunde komma i mina kläder som nyutexaminerad unghästutbildare.

Drömmen om att ta mig utomlands finns så klart kvar, och jag tror inte jag känner mig hel förrns jag har fått genomföra även det. Dock springer tiden på och medans mina vänner och jämnåriga skaffar barn och sätter sig ner i familjens gungande båt satsar jag på både kortsiktiga och långsiktiga mål. Bredvid mig har jag honom, som stöttar mig i allt jag vill göra och genomföra. Jag vet att jag även har min familj med på tåget och tillsammans kommer vi kunna göra något stort.

Allt som hon kan tänka är möjligt, allt som hon kan drömma om kan bli verklighet. Hon måste bara vara beredd på hårt arbete och en del uppoffringar. Uppoffringar som kan leda till det där drömlivet. Och om hon inte lyckades hela vägen, så kan hon iallafall klappa sig på axeln över att hon försökte. Vissa människor kommer aldrig försöka, vissa kommer bara drömma, önska och hoppas. Hamna inte där, ta dig utanför din bekvämlighetszone. Det är din tur nu. 

/T

 

blogstats trackingpixel

Vart lägger du din tid?

Vet du hur kort livet är? Det kan ta slut i morgon. Lev nu, gör det där du vill göra, nu. Vänta inte, du har väntat länge nog. Du är stark nog nu.

Jag försöker ransaka mig själv lite varje dag, vart har jag lagt min tid och hur har jag förvaltat tiden? Jag försöker sluta stressa, sluta hetsa mig själv om att hinna göra så mycket som möjligt. Jag försöker väga upp mina måsten med saker som jag vill göra. Givetvis finns det måsten och det finns vissa saker man måste få gjort för att ha ett fungerade liv. Jag försöker då också hitta ett par saker varje dag som jag vill göra. Och under den tiden verkligen njuta av stunden.

IMG_1717

 

IMG_1719

 

I veckan vet jag om att jag har massa saker som jag måste göra, så därför såg jag till att få saker gjort idag som jag ville göra. Spenderat tid med mamma utanför stallet och avrundat kvällen med familjen. Jag slutför söndagen med detta inlägget och ser till att komma i säng i tid. För jag vill sova ut, men de blir sällan så. Det kommer saker mellan, städ tvätt och pappersarbete. Saker man måste göra, men jag väljer att sova tidigt för att vakna pigg. Ta dom sakerna i morgon.

Laddar upp inför veckan, pannben framåt. Utveckling, kunskap, nya kontakter och ett stort leende på läpparna. Ge inte dig själv söndag ångest och gå inte svag in i en ny vecka. Se till att skapa dig ett liv med harmoni och lycka, för det är du värd. Sillikongå är en så jävla tråkig färg, välj en annan. För det är ditt liv, och du har chansen.


 

Hälsat på han som fattas mig mest. Nästa gång kanske jag orkar ta mig tid. Idag var bara närvaron tung. Kyrkogårdar är inte min starkaste sida har jag märkt. Tack för ditt tålamod Morfar, jag kommer snart igen ❤️

blogstats trackingpixel

20171203

Långsam morgon, full fart igår med 5 lektioner på Långeberga, sammanlagt 40 elever. Japp jag är mör. Men glad, vi hade hoppning på schemat och barnen var både glada och förväntansfulla.

Landade hemma och spenderade kvällen tillsammans med honom. Lycka, kärlek.

Vaknar upp idag och känner mig utvilad. Jag och mamma ska ner till Kungälv och gå på skyltsöndagen innan vi tar oss vidare till stallet. Calissa och Nixxan ska trimmas och den kommande veckan ska planeras. Ny häst är på väg in men håller det lite bakom bloggen tills dess att det hela är klart. Håll utkik!

Myamorgon med mina två favorit pojkar.

IMG_1660

Håller på att packa det sista också inför flytten. Ska faktisk bli skönt att flytta hem ett tag. 2018 står för dörren och min känsla säger att det kommer bli förändringarnas år i mitt liv. Fram tillsdess tar jag en dag i taget och njuter av tillvaron, insuper mera kunskap och blir ännu bättre. Steppar upp, det är dax att göra både smarta drag och bra affärer. Framtiden står för dörren och vill komma in.

 

 

blogstats trackingpixel

20171130

Ni vet när det pirrar i kroppen, när man känner sig lite berusad och varm. 

Känslan väller över mitt innre gång på gång, jag känner mig lugn och tillfreds, för varje gång jag möter hans mörka dova blick slår det gnistor i mina egna. Den ömsesidiga respekten som finns mellan oss har jag sällan stött på förut. Utom alla tvivel och bortom alla krav, där han låter mig vara jag. Dom små bekräftelserna som fyller ut mina innre tvivel, krossar mina barriärer och tar sig igenom mitt pansarglas. Små ord som får mig att falla handlöst ner i en trygghet jag inte trodde fanns. Säg mig vart vill jag vara? Tack ingen annanstans.

IMG_1661

blogstats trackingpixel

Hur många filter? -0

Jag har alltid varit nöjd med mig själv. Jag har aldrig haft komplex eller kännt mig ful. Jag har alltid varit den tjejen som kännt mig bekväm i min kropp och med mitt yttre. Jag har lixom inget filter när de gäller mitt utseende, ena dagen kan jag gå på Maxi med ridkläder och inte duschat håret på två dagar, jag skiter i. Nästa dag är det middag på stan och läppstiftet åker fram. Jag har också, i och med min kärlek till mig själv haft en ganska nonchalant inställning när killar gett mig komplimanger.  ”Jag vet” allityden har åkt fram ett par gånger, vilket kanske inte alltid varit as uppskattat. Speciellt inte i vårt samhälle – Här ska man inte älska sig själv så de syns, håll de på en tyst nivå – Jag har inte haft de filtret. Självsäkra kvinnor är sexigt säger en del, och jag lutar mig tillbaka på det.

Dock har jag en styrka att alltid kunnat lyfta osäkra tjejer eller tjejer överlag. ” Vilken energi du har!! ” Jag är bra på att dela med mig helt enkelt.

Men till mina nära vänner saknar jag filter: frågar mina vänner mig om dennna klänningen är fin och hon enligt mig ser ut som en sopsäck- Ja då säger jag det. Magstarkt kanske, och kanske just därför jag inte har så många tjejkompisar kvar och aldrig haft speciellt många. Jag har för få filter. Fast det är klart, lika barn leker bäst – mina vänner  säger till mig att jag inte kan gå med Hö i håret på Maxi. ‍♀️ ❤️

IMG_1621

Jag har inga komplex idag heller, men jag inser att om jag ska behålla mig relativt starka fysik och om jag ska behålla mig i samma form så måste jag börja tänka lite långsiktigt. Jag äter för jävla mkt choklad och dricker lite för mycket kaffe. Jag tänker att jag bara ska plussa på mera träning, mitt tuggbehov är alderles för stort för att dra ner på.

blogstats trackingpixel

Med en kaffe till hands

Blaha Blaha Blaha, regn rusk och snusk. Nä vet ni vad, jag skulle hellre ligga hemma i fosterställning och inte göra något en dag som denna. Eller en vecka som denna kanske. Även om jag började super fint igår – Måndag – genom att både rida, gymma och jobba på Långeberga, så va de precis som att tisdagen slog mig i magen med all sin kraft.

Jag har alltid varit ganska bra på att älska mitt liv och min tillvaro. I och för sig har jag nog ett liv som är ganska enkelt att älska. Men ändå slog Tisdagen mig i magen, trycker ner mig i mina skor för här ska man inte tro att man är någon. Okey, golvade mig själv ganska hårt och är ganska bra på att lägga fällben på mig själv. Och när jag är klar, så får jag fatt i en stor kopp kaffe och vips- så var skrapsåren läkta och leendet tillbaka. Iallafall för en liten stund. Så med en kaffe till hands tar jag mig igenom denna dagen.

Le för fan Le, de finns dom som inte kommer få uppleva morgondagen. Gör allt du drömmer om, låt inget stoppa dig. Ha människor omkring dig som är beredda att pusha på framåt- som vet vad det innebär. Höj din livstandard med både ett större leendet och en större kaffe kopp. Njut av att vara vid livet- vem vet hur lång tid du har kvar. 

T

blogstats trackingpixel

Ångesten av socialamedia

Scrollar på telefonen och kommer på mig själv. Jag jämför.

Jag jämför mig själv med alla supervältränade, brunbrända perfekta kvinnor på instagram och undrar varför jag inte är sådan.

Jag jämför mig själv med alla super duktiga ryttare som rider stora klasser och undrar varför jag inte gör det.

Jag läser inspirerande bloggare med bra texter och fina bilder och undrar varför jag inte också gör samma.

Jag blir förbannad på mig själv, va fan håller jag på med? Vad exakt vill jag uppnå och vad får jag ut av det? Ångest. Ångest är det enda jag får ut av det. Vilket får mig i skrivande stund att vilja radera alla appar på telefonen. Så varför gör jag inte det? Raderar dom. För dom hänger ihop med jobbet, det genererar reklam och det har vuxit in som en social del av vårt liv. Är jag beroende? Är du beroende?

Jag inser att jag stannar på sociala medier för att visa att man behöver inte vara utseende perfekt, det är okej att vara osminkad, det är okej att vara blek på vintern. Det är okej att inte rida 150 men ändå ha känsla för hästar och ridsport, man behöver inte fota blågula rosetter varje veckoslut för att vara duktig. Det är helt okej att rida avdeling B och göra det jävligt bra.

Det är också okej att skriva på sin blogg utan att visa upp sitt fina hem, och utan att lägga upp fina bilder som man redigerat hitan och ditan. Effekter hit och dit. Även om de kanske är det som ger läsar siffror.

Här klickar du inte in idag för att ta del av de där. Du klickar in här för att veta att få veta att du inte är ensam med din ångest som socialamedier bidrar till. Jag kan sätta mitt huvud på att du kännt av den. Men släpp den nu. Klicka inte in på Facebook eller instagram mer idag. Det kommer inte upp något viktigt som inte kan vänta tills i morgon. Jag lovar.

❤️ Ta hand om dig.

blogstats trackingpixel

20172011

Det kommer väll aldrig lägligt tänker jag, en skada alltså. Även om jag är relativt hel efter Calissas sjuka stämpling av min vänster fot. Som tur är gick alla hästarna fullt ut förra veckan så dom kunde vila i helgen med gott samvete. Idag har jag longerat ur dom lite energi och i morgon får det bli lite på tömen. Än kan jag inte få i foten i en vanlig sko men hoppas på att svullnaden lagt sig på onsdag så jag kan sitta i sadeln då.

Obs, ingen bild för den med fotfobi. Fick panik när vi åkte in till sjukhuset i fredags och jag inte han göra mina fötter fina. Läkarna övertygade mig dock om att dom hade sett värre exempel, så jag lutar väll mig tillbaka på deras ord haha.

IMG_1588

Jag har också börjar flytta ut lite saker ur stugan, den 15de December flyttar jag tillbaka till mamma och pappa under en period. Känner mig ensam här ute i stugan och eftersom både Kärleken och jag jobbar så mycket som vi gör har vi lite is i magen med vad vi gör med framtiden. Vi vet vart vi har varrandra och det räcker för tillfället.

 

blogstats trackingpixel

Ledig med allt vad de innebär

Nu va den där helgen här.. när jag är ledig och ska försöka varva ner. Lyckad ? Kanske. Den får mig att inse hur många gånger jag varit nära på Att köra av vägen, hur många gånger jag kört bil och glömt av vart. Hur lite jag sovit och hur lite jag tagit hand om mig själv. Men också insikten av hur mycket jobbet betyder för mig, hur duktig jag är på att leva här och nu men att jag måste börja planera min hälsa längre fram än till nästa ridpass.

IMG_1468

Jag har försökt göra dom saker jag inte hinner annars, dämpa mig genom att komma ikapp. Sova,träna. Tänka. Många gånger bara gör jag, jag kastar ur mig ord i förhand, jag handlar i förtid och nu med närmre eftertanke känns de inte som jag tar vara på Varken min talang eller kunskap. Eller har jag prestationsångest? Vad gör jag rätt och vad gör jag fel? Ransaka. Jobbet,vänner, familj och honom. Jag gör ganska mycket rätt och jag vill fortsätta så. Men jag vill också bli bättre, en bättre dotter, en bättre ryttare, en bättre vän och en bättre flickvän, framtida fru. Jag vill bli snällare mot mig själv.

Laddar upp inför en ledig dag till, lugn och ro, tid för familjen och Farsdag. Hoppas också få lite tid på Billdals ridklubb och spana in Seniorernas SM final, bra ridning och inspiration till veckans kommande pass och tävlingar. 🔝

IMG_1451

 

 

 

blogstats trackingpixel