20170921

Kanske borde man sluta jaga. Jag har varit på jakt så länge nu. Nu förtiden har jag hittat ett lugn i min kompetens och mina yrkesmässiga val. Jag har inget mer att bevisa, jag är bra nog. Jag har sakta kunnat börja välja vilka hästar jag vill ha in i stallet och inte, jag behöver inte längre jobba ihjäl mig för att få saker att snurra, för i takt med att man utvecklas och blir bättre har jag kunnat höja min timpeng. Det är skrämmande ändå, hur många år jag och många med mig jobbat för noll och ingenting. hur man ridit in gud och alla möjliga hästar till kunder som betalat på avbetalning för 5.000 kr var för mycket pengar. Risktillägg på det? Knappast.

Det är så skönt, klockan sju rullade min lilla bil hemåt. alla hästar ridna och störst plus får dom små welsh killarna som nu skrittas under ryttare. I morgon slutar mamma tidigt så då ska hon hjälpa mig att fota och filma dom smås utveckling.

I övrigt så föredrar jag att rida in unghästarna själv. jag har ett utarbetat system för hur en inridning går till, vilket innebär att jag helst gör de själv. Förvisso en risk, men tycker det är minst lika riskfyllt att ha med sig en person som inte kan mitt system eller som inte har någon unghästvana. Och att hitta en person som finns tillgänglig vid varje tillfälle de unga hästarna ska tränas är svårt. Jag har givetvis som mål att i framtiden kunna anställa, men fram tills dess tänker jag rida in hästarna själv. ca 15 individer senare skulle jag säga att jag är trygg i mitt system och tillväga gångsätt, sedan att jag inte är rädd för fan själv har inte heller stjälpt mig så långt.


Grattis på födelsedagen min styrka, min förebild och min vackraste ängel.

Du fattas mig, som du fattas mig.

 

blogstats trackingpixel

Samlar kraft, dubbelvikt

Godkväll, känner mig utvilad.

Tackvare min underbara Mor har jag haft en dag ledigt. Stängde av telefonen och sov ut till 10 tiden. Vaknade utan ångest, något som brukar komma tryckandes när jag är ledig. Men inte idag. Inte så lång dagen var iallafall.

Myskläder och så gott som osminkad, åt en God lunch tillsammans med honom på stan. Lite obehagligt hur obekväm jag känner mig i stan ändå, massa folk. De känns så opålitligt, osäkert och lite obehagligt. Vill inte åka his med främmande människor och femman huset är inte speciellt lockande. Oron i Europa har satt sig på min näthinna. Jag trivs bäst utanför dom stora sociala platserna.

Åkte hem och sov ytterligare, uppenbart behövligt att kunna sova ut. Dessutom kom mensvärken som ett jävla brev på posten. Legat dubbelvikt i sängen i stortsett hela EM. Köpte tranbärsdryck ihop om att få ordning på Järnbalansen i kroppen, inbillar mig att de är nästan lika bra som blutsaft..

Mötte upp honom och krigade mig igenom 45 minuter på gymmet. Iofs gick jag bara på bandet, men de var iallafall bättre än inget.. för stunden gick värken över. Kvällen spenderas i soffan, med en varm handduk på magen och en choklad kaka. Brevid mig sitter han, han som gör mig glad.


 

Mitt mål i veckan är att vakna varje morgon med ett leende. Långa dagar väntar, och jag hoppas också få ihop en kväll hemma hos mamma och pappa❤️ På söndag fyller jag 25 år, men tro inte att jag har åldersnoja än. Flytta på dig livet, för här kommer fan jag.

IMG_1031

blogstats trackingpixel

Tar tillbaka de som är mitt

Vaknade till sol, En sådan där perfekt höstdag som inte bara ger energi, utan också inbringar lugn och ro. En harmoni i kroppen och en vilja att kliva upp på morgonen. Ett leende, en kopp kaffe och sådan krispig luft som får mig att aldrig vilja sluta andas.

Under alla mina ungdomsår och upp i min unga vuxna ålder har jag tampats med höst depression. Det känns som jag har krympt, som lungorna blivit mindre och mina utbrott kraftigare. Utbrott som uppenbarat sig genom tårar, panik skrik och utebliven Sömn. Jag har brottats med mina monster som fortplantat sig i mitt huvud, monster som aldrig har haft för avsikt att skada mig själv fysiskt, utan som plundrat mig psykologiskt. Stulit mig på Mitt leende, mitt självförtroende, min kärlek till omgivningen och min vilja till livet.

Ju äldre jag blir ju enklare blir det, förra året bröt det aldrig riktigt ut. Det kom i skov ibland men tog aldrig riktigt plats. Jag lyckades hantera de, hela vägen fram tills dygnen började bli ljusare och dagarna längre. Jag kommer ihåg att jag kände mig stark vid denna tiden förra Året. Rustad, redo för krig, redo att kriga mot monstren som jag vet brukar vakna till liv.

Nu, känner jag mig stark och lugn. En ny kombination som jag tror är till min fördel, denna hösten är Min höst. Jag tar tillbaka det som är mitt.

IMG_1006

 

blogstats trackingpixel

20170910

 

Rayday och Calissa gjorde varsina super fina starter idag. Konstig banan för att vara en lokal 1m/110 hoppning om ni frågar mig. Framför allt var kombinationen byggd ut en väldigt skarp höger sväng där det inte var Självklart att man fick en trevlig distans in. Speciellt eftersom man hade ett relaterar avstånd från kombinationen ner till en oxer med En knallrosa grind i. Det gav ingen optimal känsla så jag är givetvis otrolig glad över Raydays i satts som hoppade runt med 0 fel i 0.90 och ett nerslag i 1m.

Calissas 110 banan var trevligare byggd men man hoppade kombinations linjen år andra hållet vilket innebar att vänstersvängen efter kombinationen inte var speciellt optimal. Men men, hon kämpade på och klarade den linjen fint. I övrigt behöver hon styrka och rutin. Ska sätta mig och göra en tävlingsplanering för henne med mål att debutera 120 innan Åretsslut.

Lillan hoppade jätte jätte fint på framhoppningen men inne på banan fick jag inte samma känsla. Hoppade ett par språng och utgick. Kändes inte optimalt att rida när jag hade så olika känslor. Behöver nog rannsaka det hela lite och fundera ut varför känslan blir så olik.


 

Har planerat veckan lite smått och de känns bra. Känner mig beredd och känner mig glad, utvilad och lycklig! Fortsätter att utvecklas. Framåt, uppåt.

Forsätt du också, grym är du.

blogstats trackingpixel

Laddat batteri

När sömnen borde trätt in för längesedan och kroppen borde ha funnit ro i drömmarnas land, men icke. För nu har jag haft en dag ledigt, kunnat sova ut ordentligt. Låtit kroppen varvat ner och låtit lugn och ro ta plats, det krävs inte speciellt mycket egentligen för att jag ska hinna återhämta mig både mentalat och fysiskt. Känns som jag har ganska enkelt för att ladda batterierna. Jag måste bara ladda dom fullt ut och inte avbryta laddningsprocessen.

Dagen har spenderats med honom. Vi tog en runda till Kungsbacka där jag bl.a. Fick köpt ett par nya benskydd till Calissa. Det stod verkligen högt på inköpslistan då hon har betydligt grövre skenben än dom andra hästarna i stallet. Ett par Lamicell blev slutresultatet och Calissa verkar nöjd med köpet.

Sovit ett par timmar och verkligen tagit igen en hel del sömn som uteblivit. Spenderade ett par timmar på kvällskvisten i stallet ihop med mamma och Emily. Motionerade Calissa rayday och Lillan som alla tre i morgon ska iväg och tävla. Det blir en kort men intensiv dag på Årekärr då det inte va speciellt många anmälda. Utöver mina egna djur ska jag rida en start på ben elevs häst. Totalt fem starter. Avrundande kvällen hemma i soffan ihop med Emily, efterlängtad tid med min otroligt inspirerande vän. Du starka kvinna, tack för att du förgyller mitt liv med din närvaro, kloka ord och obruten vänskap ❤️

IMG_0938

Räknar med att i morgon vara hemma på gården igen vid 13 tiden och har redan nu bestämt mig för att både gym och plugg skall avklaras under eftermiddagen. Det blir en rolig dag, nu ska jag försöka locka fram Jon blund.

blogstats trackingpixel

20170831

Hur det än är, och hur fin Skåne än är – så är det skönt att rulla hemåt. Två intensiva dagar är tillända och jag är så nöjd över tjejernas insatser. Förvisso är jag ganska nöjd över min egen insats också men jag har fått ganska många morötter att bita i.

På Rayday har jag verkligen landat i vilken typ av ridning som gäller, bl.a. Har jag ridit med ca 5cm för lång tygel och ridit i en lite för snabb takt. Fick fram riktigt bra hoppning i henne och nu är det hem att trimma vidare som gäller. Travbommar med två steg mellan och små hinder – långa banor 12-10 språng. Små hinder hitta rytmen.

IMG_0720

 

Calissa har verkligen kämpat på, stor guld stjärna till henne. Jag kommer tänkta på att hålla igen vänster bak lite i galoppen och istället få höger bak lite kvickare. Försöka focusera på mer underlinje än över linje på henne och också hitta en aktivare takt i galoppen vid banhoppningen.

IMG_0769

Det känns lite märkligt att det är sista gången vi åker ner till Flyinge med hästar. Nästa träff är en avsutten sådan där vi ska käka lunch, utvärdera och få fåra examens bevis. Det känns också lite märkligt att kliva ifrån skolbänken, men kanske skönt på ett sätt. Det har varit två intensiva år och jag tror jag behöver släppa hela skolboks tiden en stund. Ut och jobba på all tid och få mer praktiska timmar än teoretiska. Jag har känt mig lite stressad den sista tiden då jag stått med plugg upp till öronen + Hinderparken, hästarna, nya tjänsten på långeberga samt swedencares blogg. Jag älskar verkligen varje del av alla saker jag åtar mig. Men det känns skönt att jag kommer kunna få loss lite tid från skolbänken. Vem vet jag kanske till och med kan vara ledig en sväng vid min 25 årsdag ?

IMG_0815

blogstats trackingpixel

Flyinge

Hej mina vänner, jag vet inte vad jag går på. Lycka kanske. Men jag slutade jobbet på långeberga RK klockan 21.30 igår och 04.30 drog jag och morsan ner till Skåne. Med oss har vi Calissa och Rayday som Båda har gått hoppträning för Maria idag. Och som dom gjorde det!

Rayday har en förmåga att bli väl snabb i takten och tar ibland lite mycket mekanik uppåt än framåt i galoppen. Vilket Maria hjälpte mig med på ett bra sätt, framför allt att hitta en balanserad takt i traven och hitta en känsla av lugn och ro på alla anridningar. Också att kunna fortsätta galoppera på linjerna, hejja Rayday!

Calissa kämpar På. Hon som hållt igång ett tag nu men inte hoppat jätte mycket under ryttare sedan skadan. Hon är i ganska bra balans men då istället väldigt långsam. Långasam i galoppen och långsam i sprången. Jag har lite svårt Att vända runt henne och komma framåt i svängarna utan att galoppen blir för stor. Hon kämpar på. Prinsessan. Det känns otroligt bra att vi har träning för Olof i morgon. Det kommer ge mig en chans att få lite mer indievidullea tips på varje häst.

 

blogstats trackingpixel

Sällan har Ullevi varit så nyktert

När man vaknar upp idag känns de väll ändå ganska tomt, precis som att alla årets höjdpunkter är över. Och även om det finns evenemang att längta till så finns det inget inom snar framtid som kan mäta sig med EM:et vi fick uppleva i våran vackra stad Göteborg. Tack Thomas Torgersen. Jag lyfter min hatt för dig.

Vi har fått uppleva medaljyra under hela tiden som ridsportens EM har pågått, allt från Fälltävlans brons vid deras evenemang, till dressyr medaljer samt paradressyren. Att hoppningen gav oss en riktig rysare och nagelbitare har väll inte gått en enda sektmedlem obemärkt förbi. Att hela Ullevi stod under total eurofori och adrenalinrus under söndags eftermiddagen nådde enda ner till den förtillfället relativt folktomma mässan. Ett rus som inte spetsades med liter vis av alkohol och inte heller fick ordningsvakterna styra upp några supporter bråk – eftersom dom aldrig uppstod. Inte ens när lag guldet gled ur händerna på vårt svenska team och vi fick se oss besegrade av Irland utbröt tumult. För ridsporten är inte lagd åt de hållet, vi värnar mer om vår sport än så, vi sätter en högre standard än så. Kanske beror det på att samtliga supporters, lagledare och kaptener har lärt sig sedan vi för första gången klev in i ett stall – våld hör inte hemma här.

Så sällan har väll Ullevi varit så nyktert, även om en och annan givetvis unnade sig ett glas eller två för att lugna en okontrollerad nerv. Ridsporten är långt ifrån felfri och vi har mycket kvar att lära, men låt sammanhållningen som vi själv skapade där på läktaren genom våra ryttares fantastiska prestationer få leva vidare.

Grattis till fantastiska prestationer, och Grattis All in och Peder, tack för att ni gav oss möjligheten att få uppleva detta på hemma plan.

IMG_0697

 

blogstats trackingpixel

20170827

Vi är mitt i EM:s sista dag, solen skiner här på heden och vi har fina mässpriser här i montern. Om knappa timmen drar de individuella hoppningarna igång, Lets do this !👊🏽

Jag ska leta vidare efter en grå kavaj.. önska mig lycka till!

IMG_0693

blogstats trackingpixel

En liten fundering och ett konstaterande

Jag sitter här i swedencares monter och funderar på om jag kommer rida bättre ifall jag kilar över till montern tvärsöver och shoppar loss. Outfitsen dom håller inne med är inte att leka med, för de ska matchas och mixas på ett sätt som vi alla ryttarkvinnor älskar. Eligans med lyx och om jag vandrar vidare på mässområdet kommer jag säkerligen springa på ett par nya skor som skulle göra min shoppingrunda ännu mera komplett.

Jag kommer med all säkerhet inte rida bättre, men tänk om en snygg outfit ger en självförtroende höjande känsla?  Om självförtroendet höjs kommer de ju iallafall kännas som om man är bättre? Kan en bra outfit väga upp dålig Ridning? Ser de inte lika dåligt ut om man är rätt klädd? Fan vet jag, jag vet att jag har ridit 4 hästar nu på förmiddagen i samma sadel och träns, skor och chaps som jag har på tävling. Jag gör ingen skillnad på tävling eller hemmavid. Jag hoppar i mina oerhört bekväma om än något för använda Ariat skor varesig jag är här eller där.

Höleverantören och jag gick om varrandra men han löser det, kung. Djuren har gått som på räls. sista parkeringen på P huset på tomtegatan gick till fröken 152 cm med fräknar 🙋🏽 och än har de inte börjat regna. Sminket glömde hon hemma men vad gör det? Tror inte jag köper mig någon ny outfit , en bondes tur och utseende verkar vara ett vinnande konceptet. Men om de börjar regna, då jävlar köper hon sig en tröja.

IMG_0661

blogstats trackingpixel