Så många känslor

Godkväll vänner. 3 timmar i bil och min kropp känns som en tung stock.

Helgen spenderades hemma i Kungälv. När jag är hemma fylls jag av glädje, kärlek värme och kramar. Och denna helgen har jag fått kramar som värmde lite extra. Har skapat nya minnen som jag lägger allra längst in inom mig. För dom är viktiga för mig. Umgåtts med mamma och hennes vänner, och dom inspirerar mig, stått länge i min pappas stora famn med gråten i halsen, ingen är som honom. Pussat på min älskade Eskil och umgåtts med mormor och morfar. Samlat kraft och energi.

image

 

Jag älskar att komma hem, det vet alla om som känner mig, staden som jag flytt ifrån. Hatat och föraktat, den får mig helt plötsligt att sakna, känna och längta. Jag längtar hem till mitt liv på västkusten. Till min familj, mina vänner, och till honom som jag vill veta mera om. Jag längtar hem till havet, ett stenkast bort till Marstrand och femton minuter in till mitt älskade Göteborg, avenyn, Nannos pasta och bältespännarparken.  Allt de där som format mig till den jag är idag. Och varje gång jag ska åka ner till Skåne igen kommer paniken, och i bilen på vägen ner skakas jag om som en marakas och tårarna sprutar hejdlöst. Jag är så rädd att bli bortglömd. Att mina vänner, han och min familj ska glöma bort mig. För allt som oftast, känns det som jag behöver dom mer än vad dom behöver mig. Och jag känner mig så hjälplös. För jag har valt detta själv, ingen har tvingat mig ner till Skåne. Det är jag själv som satte Skåne på min livskarta. Så jag kör väll helt enkelt på, och hoppas på att det håller. Hoppas på att dom saknar mig så som jag saknar dom. Även om jag vet att det inte är någon mer än jag själv som gråter hysteriskt varje gång min bil lämnar västkusten. mitt hjärta splittras för jag är så rädd, så rädd att stå där ensam med min saknad. För det har hänt förut, och är det en sak i livet jag inte vill uppleva igen, så är det det. Men jag är trött nu, och när jag är trött kommer tårarna.  Låter dom vara, för jag vet att dom stärker mig. Det är precis som att dom renar och rensar min kropp från allt jag känner, lättar på trycket och gör mig lugn.

En miljon kramar T

Ung karl fast kvinna ?

Hej min vän. Kör all in nu, Fredag i morgon och veckans slut är på väg in i ännu en helg. Kom igen, gör de där du hade tänkt dig och sluta sätta käppar i ditt eget hjul.

Ville ba kasta denna dagen. Men sen Ångrade jag mig. Visst, den va kanske inte helt optimal. Har fastat i en skottkärra och stupat framlänges mitt på stall plan och en häst har stämplat mig med sin brodd Så det gick hål på min sko. Men hästarna har gått fantastiskt och jag har börjat leva igen. Jag känner saker, jag ser mer möjligheter än förut och jag försöker tänka positivt. Lillan gjorde ett bra pass där vi travhoppade och rullade på en bana med längre hinder. Vill få till raka vägar, rena byten och bra annridningar. De mesta blev väldigt bra och Lillan var på gott humör. Bello och jag tog en promenad till lilla ridhuset och red en stund. Temperatur skillnaden har gjort mycket för honom. Nu när plusgraderna har kommit tillbaka är han enklare att arbeta med och inte lika ”Fullblodig”.  I kväll går jag och lägger mig med en nervositet fastkilad i magen. Varför och hur det hela gick kan jag berätta i morgon.

image

Något som jag funderat på är ”ungkarls liv” . Vad tänker man sig? En man i 30-40 års åldern som missade de där med familj och lägger sin tid på ett halvtråktigt jobb. Bor givetvis ensam även om undantag som hund eller katt sällskap kan förekomma. Dom bryr sig inte speciellt mycket om hur dom klär sig och än mindre om hur det ser ut hemma. Gör inte så mycket väsen av sig och kylen är för det mesta tom. Dock finns det alltid någon form av alhokol i hemmet. Antingen ligger dom för mycket eller så lever dom i celibat. Hoppade över de där med att pensionsspara och lever mest för dagen. Lever ett ganska inrutat liv och verkar ha accepterat ungkarls livet och så kommer det förbi. Köpmat och öl med grabbarna på helgerna. Eller ensam för den delen.

En sak man sällan tänker är en kvinna i detta sammanhang, men tro mig mina vänner dom finns. Kvinnor som skiter i vilket, har gett upp hoppet om att hitta någon som skulle orka med henne och hennes idéer. Så hon skaffar sig ett husdjur och lever foreverer alone, och hon gillar det. Gillar att hon ger fan i att dammsuga, skiter fullständigt i att raka bennen och för att inte tala om muffen, så länge hon inte tillhör den kategorin kvinnor som går all in vad gällande ”fuck Boys” då bara ringer hon ett samtal och inom loppet av 30 min har hon både fått en orgasm och sparkat ut honom igen. Sova ihop? Skulle inte tro det. Hon har ganska grova humör svängningar och hon tycks framåt som ganska manhaftig. Livets dryck tycks vara vin och hon somnar mer än gärna på soffan. Med tvn på. Hon har en del vänner så de där med familj känns överdrivet  Vad ska vi kalla henne ? För hon lever precis som en ungkarl fast hon är en kvinna? ”Ungkvinna” låter ju bara så fel.

En miljon kramar T

Vad får framgång kosta?

God kväll mina vänner. Det är Lill lördag, och även om det nu förtiden inte innebär Fest för min del så unnar jag mig ikväll ett glas vin.

image

Veckan springer inte, den skenar och jag försöker tappert hänga på som ett litet snöre. Känner mig mest som en våt fläck dock och dagarna blir ibland längre än vad jag egentligen orkar med. Klockan ringer 05.15 och kl 06 befinner jag mig i första stallet. Där fodrar jag 4 hästar och gör dom redo för en dag i hagen. Ca 30 min. Det tar 20 min att köra till stall HelMo och frukosten äter jag helt enkelt i bilen. 07.00 drar dagen på praktiken igång och avrundas vid 17 tiden. Där efter är det dax att åka tillbaka till det första stallet och ta hand om bello och calissa. I går red jag en hoppträning på calissa med livet som insatts. Hon tyckte det var så roligt men befann sig mer i luften än på marken. Där fick jag för att i höstas ha kallat henne slö och tråkig. Svettig men nöjd avslutade vi träningen hemåt i stilla skritt.

image

 

Jag har funderat på det här med framgång. När är man framgångsrik? Vad får framgång kosta och får man fuska sig till framgång? Är det ens framgång då? Vilken typ av framgång har man mest nytta av och hur gör man för att hålla kvar sin framgång? Får ens egen framgång kosta en annan människas motgång?

Jag har länge sökt framgång, och när jag har sett skymten av den har jag jagat den. För jag är en person som älskar att jaga. Framgång är mitt byte och en vacker jag ska jag ha den fastkilad mellan mina tänder. Men jag har kommit på att för att lyckas fånga framgången måste man va smart. Och en sak jag har missat, att stanna upp och inse att framgång inte bara är tävlings resultat, pengar och materiella saker. Nu när jag börjat mäta min framgång i gåvan att kunna tala för mig, knyta kontakter, stärka mig själv som person och min förmåga att lyfta upp och stärka personer i min omgivning. då inser jag helt plötsligt hur rik jag är.

En miljon kramar T

Aktiv dag med nockout

Det är nästan natt nu, vad gör jag ens vaken? Snart min vän ska jag sova. Du sover säkert redan.

Jag har igentnigen inga problem med att somna. Mitt problem är att jag vaknar på nätterna typ 2-3 gånger. Dock varierar det beroende hur jag mår i övrigt. Nu när jag mår ganska bra och känner mig stark i huvudet brukar jag vakna en gång, oftast vid 3 tiden. Inget jag direkt märker av. Men jag hade en  period i livet när jag åt sömn tabletter för att få behålla sömnen. Då va de ett bra komplement. Idag är jag starkare än då.

Det blev en lång dag idag. Praktiken på stall HelMo dundrar fram in i vecka 4 och i morgon är det redan tisdag. Hoppning på schemat och Carl Walter kommer för att hoppa ett par hästar tillsammans med mig och Elvira. Oroligt roligt att ha ett vakande öga på sig när man rider. Ser fram emot morgondagens pass. Jag ska hoppa Lillan och Gyra. Och på kvällen är det dax för calissas första hoppträning sen i höstas. Jag är på gång. Startade idag på att storhandla ( hallelujja för studie stöd ) tvättade Unghästarnas svansar och förbereder Bello inför fredagens besiktning. önska oss lycka till.

Avslutade dagen med att få En spark utav en av unghästarna rätt i pannan.  Mår förtillfället ganska illa och även om jag kanske borde åkt till sjukan lockade sängen mer. Och morgon dagen, morgon dagen lockar. Jag hade tur, och skulle dom konstatera något på sjukan skulle de vara en lättare hjärnskakning skulle jag tippa på. Kanske ganska oansvarigt att inte åka in,men eftersom jag inte varit avsvimmad och ”endast” yr ihop med lite illamående känndes de hela menlöst. Stupar rakt ner i säng. Kommer somna inom fem minuter. Och det är så skönt.

 

En miljon kramar T

Ni är Inspiration

God kväll min inspirations källa. Är det en vanlig söndag eller ?

Andra människor inspirerar mig. Nya människor fångar mitt intresse och om jag träffar dig för första gången kommer jag undra massor av saker om dig. För jag är nyfiken. Nyfiken på andra människors historia, framgångar, motgångar och värderingar. Jag vill så gärna fråga dig om vi ses, hur du mår, vart du är på väg och hur du ser på livet. Igentnigen skrämmer mänskligheten mig, men jag letar febrilt efter dom där pärlorna, vardags hjältarna som jag hört finns. Och det krävdes inte så mycket, det räckte att öppna ögonen och våga se på andra människor på ett upplyftande vis.

Jag hatar att döma. Ändå har jag gjort det, och givetvis har jag blivit dömd själv, många gånger. Dömd utav samhällets jurry. Ni. Ni som ser mig på stan, sitta till häst eller i kön på krogen. Vi vet redan om att dommare dömmer ojämnt. Så jag har helt enkelt avsagt mig positionen som en av samhällets dommare. Jag vill inte dömma dig.

image

Över allt ser jag människor som sprider energi, utan att dom vet om det. Jag blir många gånger överraskad över hur goda själar det finns i vårt samhälle. Så mitt i alla krig, stora som små finns det fina människor som krigar för en bättre värld. Ett bättre samhälle och ett bättre liv.  Ni inspirerar mig. Du behöver inte rädda hela världen, du behöver inte göra stordåd eller slå på stora välgörenhets trumman för att inspirera mig. Det räcker att du säger dom fina tankar du tänker om en Annan människa. Lyfter upp, uppmuntrar, talar, lyssnar eller stöttar. Om du och jag träffas, så kommer jag möta dig med mitt stora varma leende och med förhoppningen om att just du är en sådan där inspirations källa. 💕

Idag mår jag bättre än igår. Fick många fina kramar på Facebook, en del sms meddelanden och ett par upplyftande samtal. Ni har stärkt mig, och nu går vi in i en ny vecka. Och jag är etta på bollen. För jag ser en utveckling, jag tycker mig se saker hända och jag hoppas hoppas hoppas att min magkänsla jag känner stämmer. Denna våren är min. Mitt hårda arbete, mitt eviga tragglande, planerande och envishet kommer löna sig. Jag känner det på mig. Både vad gällande hästarna och vad gällande mitt eget välmående. Som jag har kämpat med mig själv under ett par års tid, och nu, äntligen börjar jag känna mig frisk och stark i mitt huvud.

En miljon kramar T

 

 

Nedstämd

God kväll vänner, det har varit en kämpig dag.

Spenderade gårdags kvällen ihop med Sara och Rebecca, ett väl behövligt umgänge där vi pratade om allt mellan himmel och jord.

Vaknade nedstämd och dagen har tyvärr fortsatt så. Även om jag lovat mig själv att dont give a fuck och säga stick och brinn till människor som beter sig illa så är det inte alltid så enkelt. Jag har fortfarande en klump i magen för det känns som denna väldigt lilla indicenten kan växa sig större än vad som är nödvändigt. Jag har kommit upp med en plan B och det känns iallafall bra.

Längtar hem mer än vanligt. För jag behöver en kram. Snälla, jag vill ha en kram. Känslan av otillräckighet bestiger hela mitt sinne och hur jag än försöker skaka mig av den misslyckas jag. Jag som hade kämpat mig upp till en bra vardagsrytm. En relativt lätt känsla på morgonen och med en inställning som sa att jag klarar av allt jag åtar mig. Två samtal senare är jag helt knäckt även om jag inte borde vara det. Har försökt vara hård mot mig själv, tänka att jag ska ge fulla fan i att ja fått höra och ta emot saker jag inte gjort mig förtjänt av. Men det är inte så enkelt, hade varit enklare om jag hade haft någon här nere som kunde ge mig en kram, hålla om mig tills mitt vredesutbrott trängt sig igenom mitt skal. Tills mina tårar av ilska slutat rinna och tills dess att min kropp infinner lugn.

Nu har jag ingen här, men jag har Calissa. En uteritt ihop med henne var den bästa halvtimmen på länge, älskade häst. Hon är nu mera min stora kram, min trygga famn och ömma hand genom håret. Hon är den som för en stund lyckades lyfta bort känslan av otillräcklighet och misslyckad från mina axlar. Hon är den enda förutom min mamma som idag har frågat hur jag mår.

image

En Miljon kramar T

 

Kommer jag våga skaffa barn ?

Godkväll hjärtan, lång dag. Djupa tankar blandat med saknad och längtan hem.

Jag har funderat på en sak. Min mormor och morfar fick uppleva teknik revolutionen. Uppleva första TVn och första bilen. Dom lekte med kottar och köpte en lite mjök för 25 öre. Dom fick uppleva Palme mordet. Statskupp om du frågar min morfar. Min mamma och pappa fick uppleva färgteve och Ingmar Stenmark på skidor. Dom har också upplevt Palme mordet, politikernas revolution. Dom har fått uppfostra våran generation in i ett samhälle där droger, våld och mord har vuxit fram.

Jag är uppvuxen med min Nokia 3310 och tjocktv för att nu sitta och blogga på min sportiga iPhone. Jag är uppvuxen in i ett samhälle där mer än hälften av dom jag gått i plugget med drogar, blivit misshandlade, blivit mobbade eller mobbat. En del har tagit självmord. Andra i våran generation blir av med livet på dom mest brutala vis. Oftas utav sina egna. Tjejer blir spottade på för att dom är just tjejer. Blonda tjejer blir kallade hora för att dom är just blonda, och tjejer med slöja döms för att vara bortgifta. Killar tävlar om vem dom knullat mest och får en klapp på axeln efter varje gång deras lem penetrerat en kvinna. Om hon ville eller inte spelar inte så stor roll. Hans trofé. Vi är uppväxta i ett samhälle där rättsväsendet är åt helvete. Där våldtäcktsmän blir friade och får ersättning. Där pedofiler slussas ut i samhället och där mördare är välkomna ut i det fria efter 6 år. unga killar sticker kniven i varrandra över saker dom kallar ”affärer”. Droger. Tjejer får passa sig hur dom klär sig, för vi är ett mångkulturellt land och i andra länder är det okej att förnedra eller våldta och mörda tjejer för att dom visar hud. Jag har fått växa upp i ett samhälle där störst går först och där skattebetalarna får notan hem på posten när dom som sitter högre upp i herrarkin skall gå på kalas. Underbemannade ålderdomshem kämpar för att ge våra äldre, dom som jobbat ett helt liv en fin sista tid i livet och har dom tur blir det varm mat till middag. Menas folk som gjort ondska,får vård och bättre mat på sin tallrik. Jag är så jävla trött att läsa nyheterna. Vi lever förfan i ett samhälle där ett gäng killar tar sig friheten att sno en hund?! Där tjejer våldtas och i rätten frågar åklagaren hur offret var klädd. Dessutom lever vi detta kaos, som nu styrs av socialdemokrater. Lycka till.

Så min fråga är nu. Ska jag våga skaffa barn? Kan ni snälla göra en statiskt och räkna ut hur stor risken är att min dotters öde likar Lisa Holm eller att min son blir avrättad på öppengata med en pistol mot sin tinning? Kan vi få lite statiskt? Så jag vet om det är värt risken att skaffa barn.

Tusen kramar T

Utan energi

Hej vänner, mitt i lunchen. Käkade semla vid 10.30 och nu lunch. Galet.

I går lovade jag milg själv ett par saker. Jag ska sluta dricka Cola och jag ska göra ett par övningar hemma träning varje kväll.

Jag vill ha tillbaka min rippade kropp. Jag vill ha tillbaka energin jag hade då. Jag vill känna mig lika stark som förut. För jag saknar det. Mer än jag trodde. Och det är dax att sakta hitta tillbaka. Men jag tänker inte gå all in som jag gjorde för ett årsedan. Körde Ett till två pass om dagen och gick loss totalt på proteinrik mat. Nu tänker jag sätta ribban efter vad min vardag klarar av. För hur det än är så har jag inget kontors jobb. Jag rör på mig från sju på morgonen till 8-9 på kvällarna. Ändå ser jag inte de som ”träning”. För mig och alla andra hästtjejer är det vardag.

Jag har tappat greppet om min kost. Och jag vet att det är den största faktorn till att jag är både trött och blek. När jag flyttade ner till Skåne hade jag bra kontroll över mitt socker intag. Men nu, är jag tillbaka där ja va för 2 årsen. Hoppar över mat, käkar lätt 200 g choklad om dagen och dricker Cola mer ofta än sällan. Jag har ett stort socker behov och det stör mig. Jag vill inte att sötsuget ska ta tag i mig och bestämma. Jag tillhör inte den kategorin som bli tjock. Jag kan äta hur mycket som helst utan att det sätter sig. Nyttigt som onyttigt men Av tidigare erfarenheter vet jag om att jag påverkas på ett annat vis.Mitt emunförsvar dalar och min energi lika så. Nu känner jag mig åter igen tjock i halsen och jag fattar att det är något med mitt levnadssätt som inte håller. När jag slutar praktiken vid 17 tiden är jag helt slut. På helgerna sover jag mest eller är i stallet. Även om det är en fett oinspirerade årstid nu så är det fan inte okej att vara 23 år och sova bort en hel helg. En sovmorgon känns rimligt. Men jag kan lätt sova till 11.  sitta till häst från 12-16 för att däcka av igen vid 18 och sova hela kvällen. Jag känner inte igen mig själv, jag är osocial och kryper helst in i mitt kryp in och stannar där. För min energi är försvunnen.

image

Det räcker nu Therese. Vakna för fan. Jävla dåre.

Tusen kramar T

 

Planering och träning

Godkväll mina gryn. Saknat er.

Mitt inlägg från igår upplevde jag själv som ganska stark. Och för mig väldigt känslosamt och rörande. Har läst igenom det ett Par gånger och för varje gång känner jag mig starkar och stoltare.

Har spenderat största delen av dagen hemma, min nacke är inte helt fit for fight men jag hoppas vara tillbaka på banan inom kort och fram tills dess tänkte jag göra de som känns okej. Har gjort en liten tävlings planering för Lillan, även om det är svårt att planera fullt ut i och med stalltjänster osv. Men planen är att hon ska starta två 115 klasser i februari för att sedan gå upp i 120 i mitten på mars. Känns bra. Har skrivit ner lite punkter som jag behöver arbeta med i de dagliga jobbet för att sätta nollorna.

*Rakriktningen

* Jämn kontakt på båda tyglarna och ett större jämnare på skjut.

*rundare galoppsprång med förmågan att reglera steg längden.

 

Tre punkter som alltid känns aktuella på Lillan och som jag som ryttare ibland blir passiv i. Gennerellt blir jag passiv när jag rider, något som måste ändras på. NU. Hejja på oss. Jag Hejjar på er.

image

En miljon kramar T

 

 

Lyssna nu på mig

God kväll vänner. I morgon är vi mitt i jobb veckan, eller plugget för all del. Du fixar la Du? Din jävla krigare.

Jag har gjort många val i mitt unga liv. Jag har fattat många beslut som kom att bli avgörande för min framtid. Ett Exempel kan vara att när jag gick i 6an, var det ingen av dom andra tjejerna som valde mig som första val när vi skulle önska klasskompisar till högstadiet. Jag valde att sluta umgås, för där och då. Gjorde det så jävla ont. Nu när jag är vuxen ser jag på sådana saker på ett annat sätt. Men då, var det stora beslut och val att ta. Jag insåg tidigt i mitt liv att ja var personen som inte tog någon skit. Från andra. Skiten jag gav till mig själv var nog så mycket. Mina tankar om att ja va dålig i skolan, att ingen ville vara med mig för jag var knäpp. Att jag inte red tillräckligt bra. Ponnysarna var inte tillräckligt rena osv. Jag har tänkt att ingen kan älska mig, att jag kommer leva ensam med mina hästar, jag duger inte. Jag har dock alltid varit nöjd med mitt utseende, de var min personlighet och mina prestationer det var fel på. Idag vet jag att allt de där bara va påhitt i mitt eget huvud. Men som jag har fått jobba med mig själv. Jag har slitit som ett djur för att acceptera mig själv, och för att hitta mig själv. Nu. Äntligen börjar jag känna mig lugn, panik attackerna kommer mer sällan än ofta och jag har insett att allt jag gör duger, så länge jag aldrig ger upp. Så länge jag visar min kämparglöd och vilja. Jag gör val varje dag. Val om att inte låta dom där negativa tankarna våldta mina hjärnhalvor för att sedan klappa mig på axeln och viska ”ses igen raring” . Tårarna kommer desto oftare, men det är inget negativt. Jag är en person som behöver gråta för att kunna samla ny kraft. Och allt som oftast när jag skriver här rullar tårarna. Det är befriande och jag vet att jag gråter av trötthet. Lättnad och saknad. Mer än av ångest, kramper och elaka tankar.

Varje dag gör vi val. Varje dag möter vi nya människor och varje dag skapar folk sig en uppfattning om oss. Allt för ofta en förutfattad mening. Antingen påverkas vi utav saker i vår omgivning, eller så gör vi det inte. Vi kan inte hjälpa hur vi känner. Men vi kan ta mig fan hjälpa om vi ska stå där med händerna längs sidorna och säga ”ja tack och Amen” när livet slänger sin skit på oss. Eller om vi ska ställa oss upp, soppa av knäna och höja blicken när vardagen tacklar ner oss i diket och skrattandes springer där ifrån. Lova mig en sak, bli aldrig ditt eget offer. Den farligaste fienden vi har är oss själva. För antingen så tror vi på skiten som andra människor och livet kastar på oss. Eller så gör vi det inte. Om du tillhör kategorin som tror på det, då har vi ett problem. Och jag tänkte berätta nu, vad Som är rätt.

Du vaknar varje morgon av en anledning. Du kom till världen av den Enkla anledning att världen behövde dig. Du är viktig. Det är okej att känna sig vilsen, ledsen och överkörd, uppgiven och kass. Men det är inte okej att utrota sig själv för det. För det finns bara en av dig. Så kom igen för fan. Ge fingret åt dom som trodde att deras ord bet på dig. Le, gör saker som DU mår bra av. Ingen kommer tacka dig när du är slutkörd, när du gått in i väggen och ligger i fosterställning utan kraften att sätta dig upp. Ingen, kommer tacka dig för att du inte lyssnade på dig själv. Och om du nu inte har förmågan att lyssna på dig själv, för det händer. Så lyssna då på mig nu, du kan göra precis vad du vill.Dina mentala spärrar är endas i ditt eget huvud och när du sprängt dom kommer du kunna gå precis så långt som du vill. Om de så för idag bara är på en promenad. Så kom ihåg, Rom byggdes inte på en dag och livet är långt min vän.

En miljon kramar T

I mina högtalare 🎶

image

Länken till högläsningen. Till dig som önskade. Kram

https://m.youtube.com/watch?v=ZXnkv_xB-q4