(o)Fokuserad

Hej käraste. Kanske är det sent för dig och kanske sover du för längesedan. Är du vaken än, så välkommen hit.

Der börjar kännas i kroppen, och det har tagit sig hela vägen in i mitt huvud. Mitt eviga tjat på mig själv, mitt ständiga peppande, drivande, mitt överdrivna posivitva helvete som levt på min axel under en tid. Hon har överröstat alla negativa tankar, hon har tagit och tar strider, diskutioner, för och motargument med en annan sida av mig själv, en sida som typ bara jag vet om. Det pågår en boxningsmatch i mitt huvud, varje morgon när jag vaknar till klockans alarm är det som att gonggongen slår för rond ett i mitt huvud. Jag tar fokus, och tappar den. Tar den och tappar den.

Jag är så väl medveten om min största svaghet, mitt fokus. Och jag arbetar med det varje dag. Jag försöker ta med mig samma fokus ner på backen som jag har uppe på hästryggen. Det är nog därför jag har ett sådant behov av att rida, Min kropp och hjärna går in i trans och det enda fokuset jag har ligger hos djuret under mig. Allt annat blir orelevant. Det är nog därför jag lyckats någorlunda bra. För jag har väll aldrig varit ett underbarn, jag har fått lära mig. Men jag har en känsla, och ett fokus som spelar en avgörande roll.

Varje dag, kämpar jag med att kunna fokusera lika bra i andra situationer, som när jag pratar med folk, läser en bok, ser på tv, lagar mat. Jag blir ständigt avbruten utav saker runtomkring. Ibland saker som du också ser, men väldigt ofta är det störningsmoment i mitt huvud. Tankar som avbryter mig, känslor. Fyfan vad jag pendlar. Jag har lärt mig att hantera det relativt bra, det syns sällan på mig. Men kraftansträngningen jag gör varje dag är enrom. Det är nog därför jag har lätt för att bli ledsen, huvudet är trött. Speciellt på kvällarna. För att jag ska få de mest simpla saker att bli gjort krävs total koncentration från min sida, annars slutar det med att jag kastar saker vilt omkring mig, duschar och käkar ägg samtidigt. Tappar bort och förlägger, lämnar mjök och smör framme på bordet, för jag hann visst gå där ifrån innan jag hann ställa tillbaka sakerna i kylen. I handen på väg ner till stallet har jag en koppkaffe som jag aldrig kommer dricka upp. Men jag blir bättre, för jag är välmedveten.

Jag är också medveten om att jag är en stak person, vissa gillar krydda i maten. Andra inte. 

Puss. T •

 

 

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>