Den uppenbara skadeglädjen

Även om mycket inte blivit som jag tänkt mig så har jag lärt mig att anpassa mig. Jag jobbar efter dom förutsättningar som jag har, och förvaltar det på bästa sätt. Jag är väl medveten om att det finns folk som glädjs åt att Calissa är borta för säsongen. För jag har tydligen ”haft framgång så de räcker, så jag kan gott få känna påt.” Ni har ingenarning om hur de där lyser igenom. Jag är en ganska smart tjej och har fått ta skit förr, men jag kan iallafall gå och lägga mig på kvällen med gottsamvete. För jag önskar inget ont mot er. En högre makt har gett er straffet att dras med ett sådant vidrigt sätt att tänka och beter er på. Inte för att jag är gudsbarn, långt ifrån, men jag har iallafall mer vett än så. Nog för att jag är verbal på många vis, och då blir det lätt så, snacka om dom som hörts och synts. Om dom som gått sin egen väg. Jag har alltid stått i skottlinjen för det där,  Men inte sätter jag på mig offerkoftan för det.  jag är bara väl medveten om hur brutal skadeglädjen är. Sitt ni hemma i soffans trygga vrå och läs det här, sätt er sedan vid middagsbordet och prata om vad jag nyss skrivit. Sätt ett sms till din partner in crime. Känn dig träffad.

Många med mig har fått känna på samma sak, hur många gånger det än sker. Snälla- gör inte likadant. Försök att bemöta det hela mognare än så. Sätt på ditt största leende och gå sedan där ifrån.

IMG_3428

Skrattar bäst som skrattar sist, jag jobbar vidare i lugn och ro. Skygglappar på, mot mitt mål.

Till er andra, magi. Ni är magi ❤️

 

 

20170526

Det är en solig dag och genast blev livet lättare för många. jag tror att konsten är att behålla samma sinnesstämning vare sig solen skiner eller regnet öser ner. att inte låta sig påverkas av saker vi ändå är oförmögna att ändra på. När man kommer till acceptans med vissa saker, öppnas dörrar för nya möjligheter.

Dagen bjuder på ridning. ett par dagar framöver är det ganska lugnt med timmar i sadeln, unghästarna vilar och inte förens nästa v trillar nästa tillskott i. Calissa har ca en månad kvar som konvalescent innan det är dags att göra en ny röntgen. Det är irriterande, men en sådan där sak som jag inte kan göra något åt. så jag får helt enkelt förvalta tiden på bästa sätt. Jag hoppas att kvällen spenderas med någon som jag tycker om, men innan vi kommit så långt skall jag köra hindermaterial ner till Varberg.

Jag har en liten tanke som skaver, tänkte dela med mig utav denne senare i kväll.

 

 

Att ta chansen

Det är mycket på ingång nu. Nästa vecka dyker en gammal bekantskap upp i stallet, i morgon inleds ett nytt spännande samarbete och projekt. Helgen kommer bjuda på flyttstäd och jobb.

Det svåra måste väll ändå vara att få saker att ske i rätt tid, när är ens rätt tid och kan man vänta in rätt tillfälle? tänk om rätt tillfälle känns obehagligt och man missar det, kommer det ett nytt rätt tillfälle då? Jag tror att det inte spelar någon roll vad det handlar om, men när man får en chans så ska man fan ta den. Man kommer inte tacka sig själv för att man stod där med händerna i fickorna och lät chansen fara iväg mitt framför en. Dessutom växer inte chanser på träd min vän, man får fan inte hur många som helst. Du kommer inte få hur många gånger som helst på dig att göra om provet, att komma i tid till lektionen. Du kommer inte kunna sumpa hur många jobb som helst, det går inte att gå obrydd förbi en sårad vän gång på gång. Och det går inte att be om förlåtelse 100 gånger om.

Men det går alltid att göra sitt bästa, och även om det bästa av en själv inte alltid räcker hela vägen, så kommer det räcka för att stärka upp dig lite till. Besvikelsen blir total jag vet, men om man hela tiden är mentalt inställd på att bli bättre, på att ta chansen och på att våga. då tror jag också att det blir enklare att misslyckans. Det är inte farligt att misslyckas, det farliga är att stå med händerna i fickorna och låta någon annan ta din chans. För det är exat så det kommer bli, Tar inte du chansen så gör någon annan det, mitt framför näsan på dig, Och kvar står du med händerna i fickorna och undrar varför det aldrig blir din tur.

Jag hoppas ni har varit ute och roat er i solen, att ni tar hand om det som betyder mest och för allt i världen glöm inte av er själva.

17759826_658714160978548_2309199321488065229_n

 

20170523

Jag vill ständigt utvecklas, är ständigt på jakt efter nya utmaningar i vardagen. Jag är sällan nöjd, eller rättare sagt, jag är fan aldrig nöjd. Jag vet att det har satt käppar i hjulen för mig många gånger. Men jag är inte dummar än tåget, jag fattar att folk som är riktigt jävla framgångsrika. Dom har aldrig blivit nöjda.om har alltid vaknat upp på morgonen och krigat för dina drömmar. Armbågat sig fram, vågat ta plats. Vågat lära sig och vågat ta hjälp. Jag kan inte säga att jag finner inspiration i deras framgångar, men jag finner inspiration i deras sätt att kriga för sin största dröm. Jag krigar för min dröm, uppnår mina delmål och jag stämmer av när det är dags att gå vidare i livet. Göra ett drag på livets spelplan som tar mig framåt. Vilket jag nu gjort.

Det är med blandade känslor som jag nu gör min sista vecka på Lyckans Gård. Det har under ett årstid varit en trygg plats för mig att befinna mig på. Jag har haft stabila kunniga människor omkring mig som har utvecklat mig till en bättre människa. Jag har i min lilla lägenhet ovanför stallet funnit tid för reflektion och lugn. Något som har varit ett delmål i mitt liv. Finna lugn. Och även om jag har jobbat mer än någonsin under detta året. Haft hästar i olika stall, samtidigt som jag och mamma har krigat för att fortsätta med Hinderparken efter Morfars hastiga bortgång. Samtidigt som jag har arbetat på gården. I samma veva började jag plugga distanskursen på Flyinge. Men Det är inte den typen av lugn jag har haft som mål att uppnå. Det är mitt inre lugn som jag arbetat stenhårt med att hitta, och behålla. Vilket jag nu tillstörsta delen faktiskt lyckas med. Jag har mina små knep för hur jag ska hantera min hetsiga, spralliga, överaktiva kropp och hjärna.

Så nu är det dags att gå vidare, det är dags att lägga fokus på mina egna företag och mina relationer omkring mig. För detta året har jag verkligen fått ett kvitto på vilka människor som pallat stanna kvar när livet vänder, och jag har fått in människor i mitt liv som hjälpt mig oerhört mycket på vägen, jag är er evigt tacksam. Till er som pallat sätta er i bilen och köra ut i ingemansland och klampat in, hållit kvar era platser i mitt liv trotts att jag slöt mig som en mussla. Ni vet varför jag gjorde det, jag gjorde det för att hitta ett lugn, för att utvecklas. För att jag hade ett mål.

Från den 1 Juni bosätter jag mig i Ödsmåls mosse i ett litet hus, inte byggt igår men kommer duga utmärkt åt mig och Sigge. I skrivande stund letar vi efter Barret också, barret ska också bo med oss. Så, nytt kapitel, nya mål och större utmaningar. Aldrig nöjd, alltid på väg framåt. Men nu mera med ett lugn i blicken, för var sak tar sin tid. Och jag har verkligen lärt mig att våga vänta på saker och ting.

blogg0523

Något som inte tåls väntas på är uteserveringarna. tidigare idag spenderades ett par timmar på espresso house i stenungsund. tillsammans med en nice frappe och plugg.

 

När storleken visst spelar roll

 

Hej mina vänner, årets unghästtester är över för min del, i alla fall på häst sidan. Tänker ha is i magen och visa ponnyserna på den sista bedömningen för året.

Jag har förberett dessa två små damer på bästa sätt. Det ger jag till mig själv. Jag har lagt ner många timmar utav ridning, rycktning och kärlek.

Ray Day blev otroligt spänd inne på ridprovet och jag hade helt enklet svårt att visa hennes gångarter och ridbarhet. När hon blir spänd får hon väldigt mycket mekanik uppåt istället för framåt. Vevade mest med dom där långa benen utan att egentligen ta sig framåt. Jag vet att hon kan bli sådan, och när det händer kan jag som ryttare bara ge henne stöd och stöttning, hon är en fux dam. Ingen man kan trycka åt och förvänta sig en mindre spänd häst. Jag är nöjd över att domarna såg och förstod att detta var för dagen, och jag respekterar också att dom dömer där efter. Hon fick fina omdömen på exteriören och dessutom hade hon vuxit 2 cm sedan treårstestet. Vad gällande den uppsuttna hoppningen fann hon en betydligt större framåtanda än på ridprovet. Hon älskar att hoppa, men jag valde, just av denna anledning att endast hoppa för godkänt. Det vill säga en lägre och kortare bana. Hon är kvick och försiktig men har lite svårt att komma i sin språnkurva och är ibland lite het och spänd fram till avsprångspunkten. Hon fick godkänt på hoppningen med kommentaren ” En häst som tar sig ann uppgiften utan att vara tittig. För dagen het och spänd”

Det brann nog lika mycket i hennes huvud som färgen hon bär. Upplever att hon tyckte det var roligt, lite för roligt. I slutet av veckan åker hon hem på vila, och jag hoppas på ett kärt återseende i augusti.

rayday kvalite2

 

På söndagen gjorde Barbie sitt tre årstest. Inte kunde vi vara mera nöjda och stolta över hur denna lilla häst tog sig an uppgiften. Super fin inställning, visade upp bra gångarter och hade även en god inställning till löshoppningen. Jag fick beröm för en mycket utmärkt visning och att hästen visades i ett ypperligt skick. Hon har på protokollet genomgående fina kommentarer och lovord. Alla bedömningsmoment ligger inom den gråa zonen i protokollet. Men, läste ni min beskrivning utav hästen ? ”Denna lilla häst” för det var just det, hennes storlek. Hon mäter 159 cm och ja, det är litet. Hon är en utav dom hästar som uppenbart blev en aningens ner bedömd på grund av  att storleken för dagen ” inte uppfyller avelsmålet” .  man vill inte ha in dom små stona i sporten, dom döms ner för att blup indexen inte ska hålla måttet för aveln. Det är en del av min teori. Det spelar ingen roll att denna hästen visade ett super temperament, har en fin och tilltalande modell samt rör sig trevligt. Nej- hon kommer förmodligen aldrig gå granprix. Men det är exakt ett sådant här möderne som genererar trygga, hållbara stabila hobbyhästar. Något som enligt mig fattas inom vår avel. Jag är väl medveten om att det finns en miljon infallsvinklar på ämnet. Men för ”Lilla Barbie” hade storleken en avgörande betydelse.

Jag är också väl medveten om att det finns högt bedömda små hästar. Hästar som helt enkelt är så uppenbart bra att dom inte går att döma ner för det skulle verka ytterst märkligt. Men i den lilla hästen ovanföres fall, är det ingen som märker att protokollet och omdömena inte stämmer överens med poängen. Poängen är övergripande överens stämmande med verkligheten, men inte mer än att man med gott samvete kunde dra av några poäng på denna ”feminina, proportionerliga, ädla häst” eftersom hon även ”är något liten” . Där emot -kan den hästen som är ” Korrekt byggd men för dagen omskolad,  saknar karaktär” erhålla högre poäng, eftersom denne uppfyller mankhöjden som efterfrågas.

 

Barbie har kilat iväg på bete, seså mitt lilla hjärta. Sträck på dig lite till, men du behöver inte ta i så du spricker, jag och alla andra små ryttare vill gärna kunna nå nedanför sadelkåporna.

barbie

20170517

Måtte de vara övergående och måtte de gå fort. För i morse vaknade jag med sprängande huvudverk, ont i rygg och nacke och den där igenkännande tjocka stumheten i halsen. Lägligt. Så jävla lägligt.

Det är iallafall guld värt att ha folk omkring en som Ställer upp dagar som dessa. mamma och Michelle har ordnat stallet nere på Oskarsberg så jag fick en chans att återhämta mig. Välbehövligt och tacksamt.

 

 

20170516

Så där. Landat. skrubbat min stackars ömma kropp ren, mina fötter som fan inte tål så mycket som 100 meter i fel skor har i två dagar fått utstå ett par nya ridskor. Helvetet är ett faktum för mina komplexa båtar till fötter. Dom passar inte ens ihop med resten utav min annars mycket väl välskapta kropp. Dom är allt som inte stämmer överens med min övriga exteriör. Dom är både långa, platta, jävligt fula- med en känsla av en jävla massa fötter helt enkelt. Dom är så stora lixom. Det måste vara så att herren min skapare gjorde mina fötter stora och stabila för att hålla mig stadigt på jorden. Om han lyckas? Jodå, min självinsikt är det inget fel på. Jag är väl medveten om att jag saknar talang i mycket. Men min oförmåga till mycket här i livet väger upp med att jag är en jävel på det jag är en jävel på, helt enkelt.

Hästarna är åter installerade hemma på Oskarsberg och i morgon väntas en dag välförtjänt vila. Jag kommer lägga min tid på de andra djuren och i Hinderparken. Det är alltid lika kul att åka ner till Flyinge, men lika skönt är det att komma hem. Ta med sig inspirationen som både klass kamrater och lärare ger för att kunna förvalta vardagens arbete framåt. Jag är nere på detalj nivå nu. Det är små justeringar i mitt träningsupplägg med hästarna. Ni vet som när man ska lära sig backa med bil och släp, små justeringar på ratten ger jämnast resultat. Den där känslan av att använda sig utav så små medel som möjligt för att uppnå ett visst resultat. Där är jag med hästarna nu.

Med mig själv är det dock stora förändringar på ingång. Jag har insett att jag jobbat över min förmåga och det är dags att börja förvalta mitt eget välmående på bästa sätt. Har inte ens gym tränat ordentligt på ca 2 månader. Så jag börjar där. Med gymmet. och jag börjar i morgon. Men mitt största problem kan nog vara min aptit, antigen äter jag som ett djur, eller inte alls. Det har gått så långt att jag inte känt av någon hunger. Men när jag väl börjar äta, då går de upp för kroppen att de har fattats mig och matkoma blir ett faktum. Men jag vet också om att jag blir ojämn i aptiten när något i mitt liv oroar mig, när jag är stressad osv. Så jag tänker sitta lugnt i båten. Aptiten kommer bli jämnare så snart jag börjar göra saker som får mig att må bra. Rensa hjärnan, och gymmet är en av dom sakerna som får mig att må bra. En annan sak som får mig att må bra står stilla i minst 6 veckor till. Mitt hjärta blöder för min stora gråa prinsessa. Jag står tomhänt utan timmarna tillsammans med dig.

IMG_2453

 

 

Tankar och funderingar från Flyinges skolbänk

Det rycker i mig, för första gången på så länge så vill jag. Det har varit jobbigt, jag har stundtals tappat min struktur i mitt arbete och när jag inte kan göra saker helhjärtat blir jag uttråkad. När jag tappar fokus så drar jag mig tillbaka, en del saker gör jag bäst i det tysta. Läker ihop, hittar fokus framåt. Jag har gjort och håller på att göra en omstrukturering i mitt jobb. Detta för att jag ska få chans att utvecklas ännu mera, skapa mer tid i sadeln och till mina elever. Dagarna här nere i Flyinge har fått mig att vakna. Jag har fått en chans att rannsaka mig själv och vad jag vill lägga min tid på. vart vill jag vara om 2 år? Jag börjar hitta min riktning. som en boll kommer inspirationen och viljan tillbaks till mig. Låt mig behålla det, jag väckt den björn som sovit.

250px-Vy_från_Flyinge_kungsgård

Mina dagar här nere på Flyinge har gett mig ny energi. Hästarna sköter sig exemplariskt och jag känner att vi ligger väl i fas inför helgens Unghästtester. På Lördag är det dags för RayDay att göra sitt unghästtest med uppsutten hoppning.  Även om hon är dressyr stammad väljer vi att hoppa henne. ser bara positiva fördelar med att visa henne hoppad. Jag tycker att vi specialiserar de unga hästarna väldigt tidigt, för att vi ska få glada hästar in i sporten så låt dom allmänbilda sig. Jag tycker absolut att hästarna skall få göra det dom är bäst på. Men vill vi ha hållbara och sunda hästar så behöver vi ge hästarna en allsidig utbildning under deras första år under ryttare. Våga hoppa in era hästar, även om dom är avlade för att gå Dressyr. Det behöver inte vara mer än så, men för individen i sig så ger den allmänna utbildningen en glad arbetsam häst som kommer gynna dess framtida prestationer. Ge dom en liten chans, för det ska vara roligt för den unga hästen att vara häst.

Barbie kommer gå sitt unghästtest på söndag. Det skall bli otroligt roligt att visa denna lilla spänstiga häst både förhand, löshoppad och riden under ryttare. Hon känns redo för uppgiften och fram tills Söndag putsar vi på outfiten.

Resterande tid här på Flyinge kommer spenderas på hästryggen. Rayday ska gå en liten terräng träning och Barbie skall få gå ett litet pass inne i stora ridhuset. Hon var där inne igår och tränade för Olof. Där av känns det rimligt att upprepa samma process idag, den lilla skillnaden är att Maria Gretzer står i mitten och dom äldre hästarna ska hoppa. Har Barbie tur kanske hon kan få trava över en bom eller två.

Hoppas komma här i från vid 16 tiden. om allting går smidigt bör jag vara hemma runt 21 tiden. känns lagom. Det skulle ge mig en chans att hinna packa upp i lugn och ro. Jag älskar att ligga i fas.

#PushForward

@reimertherese