Resumé i bild form

Rivstartar veckan minst sagt, klockan Har passerat halv åtta och jag sitter i lastbilen med mamma. Vi är på väg till MG horses och ska lämna lite hindermaterial. Det är de sista jag gör idag, sedan Kastar jag in handduken. MorfarsHinderpark finns nu på instagram och är under uppbyggnad. Och jag skulle bli otroligt glad om ni ville gå in och följa vårt arbete!

IMG_0164

Jag startade upp morgonen som vanligt på Oskarsberg, badade och friserade småttingarna inför dagens veterinärbesök. Man behöver ju inte se ut som fan själv bara för man är 3 år och ponny.  Lilla Apollo dansade igenom besiktningen och vi fick plockat bort vargtänder på både honom och Nikki. Känns skönt att ha gjort iordning munnarna på dom så jag nu om ett par dagar kan sätta in bett i munnen på dom i lugn och ro. Livet som ridponny kan börja.

IMG_0162

IMG_0166

Arbetet med resterande hästar går som på räls, snart åker jag ner till Flyinge igen för att träna i två dagar. Jag har beslutsångest för vilka två som ska få följa med ner och det känns som jag behöver tänka igenom mitt val både en och två gånger.

IMG_0153

Hinderleverans

Av att vakna jämte honom, Morgon med Småprat och kaffe. I all sin enkelhet. När helt plötsligt inget annat behövdes. 

Startade dagen i stallet, släppt ut och mockat i lugn och ro. Resten utav dagen spenderas ute på våra svenska vägar. Styr lastbilen först mot Skövde för att lämna hindermaterial. Vänder i EM hemåt igen och kör en vända ner till Göteborg, lär bli ett par stopp på vägen. Perfekt fixar dag. Lite inköp behöver göras och Vid min sida har jag inte bara mamma, Eskil är också med. Givetvis.

Hur ser eran fredag ut?

IMG_0132 IMG_0135

270717

igår somnade jag på soffan, Jag sov mellan 19-23 för att sedan vakna upp, prata med mamma i telefon, frakta min trötta kropp till sängen för att sedan somna om. Det där händer mig typ en gång i månaden, skulle kunna sova ett helt dygn.

Och i morse vaknade jag med ångest. Ni vet ångesten som går att jämföra med en brutal  bakfylla. Jag vet att det är en onödig känsla, men den äter upp mig inifrån och ut. För det syns på mig när jag går igenom en period där jag är känslomässigt svag och delvis lätt påverkad. Jag får ångest när jag inte jobbar, om jag inte tränar, om jag inte är aktiv. Ändå har jag medvetet bromsat mig själv under ett par månader vilket fungerat relativt bra. Jag försöker inte ändra mig själv som person, jag försöker utveckla mig själv som människa. För om jag vore likadan i mitt mänskliga sätt att tänka, tala och argumentera som jag var för ett årsedan harjag stått still enligt min mening. Det är en fin balansgång det där. Kanske förstår du inte ens innebörden av vad jag skriver nu. Så starta din utveckling nu. Du lever bara detta livet, och det är kort.  alldeles för kort.

 

Jag välkomnade igår Rayday, I morgon kör vi hindermaterial till Skövde och på Lördag åker Roxano hem. Jag ovälkomnar en suddig syn men kan skratta mig lycklig över att ha ett helt stall fullt med fina hästar, en familj som ovärderligt ställer upp, ett relativt skapligt utseende trotts en relativt blygsam bränna. okej, jag är ganska noga och fåfäng med det yttre. Men jag har lärt mig att ett fult ärligt leende är enklare och med tidsbesparande att bära än en perfekt makeup. Så nu för tiden väljer jag det först nämnda.

rayday3


 

 

20170723

Dom säger att det är viktigt att ha folk runt omkring sig som tror på en, som står upp för en och som alltid finns där för en. Visst är det så, jag skulle aldrig klara mig utan mina stöttepelare.

Men jag tror att den viktigaste och absolut största tryggheten man kan ha det är tron på sig själv, att man finns där för sig själv och att man kan vara sin egen stöttepelare. Och tur är väll det, för jag hade inte klarat mig utan mig själv.

Jag tror att det handlar om att växa in i sig själv med hjälp utav sina människor omkring sig. Människor omkring oss kan ge oss verktygen. Fylla på med spik, och sträcka oss hammaren. Men bygga, det min vän blir bäst om man gör själv.


Jag unnar mig en kväll i soffan efter en helg fylld med hästar, underbara vänner, middag med min familj och en kväll tillsammans med Honom.

trs sigge

 

Weekend i Varberg

Jösses vilka minnen, jävlar vad jag har levt rövare i denna staden. Totalt sjövild.

På ett sätt så är Varberg en stor del av mig, det blev så när jag 15 år gammal flyttade hit för Att gå på gymnasiet. Jag fick inte bara en ovärderlig grund att stå på från mina lärare och mentorer på Sveriges ridgymnasium. Här nere träffade jag henne som kom att bli min bästa vän. Nu nio år senare hänger vi fortfarande ihop. Min Amanda och jag. Här nere träffade jag också min ungdomskärlek, en relation som tog mig igenom så mycket, både på gott och ont.

Här nere bodde jag bl.a. Ihop med Amanda, vi ordnade fester i våran grisiga lägenhet. Bakade nakna fulla som ägg i badkaret för att sedan ligga över vasken i köket och spy upp alla våra synder. Vi plankade på tåget ner till Halmstad och vi cyklade stan runt i jakt på en vodka flaska. Bakis mat på campino. Mamma Som körde skytte trafik hit ner för att konka runt mig och ponnyn på tävlingar. Framgång skördades. Ungdomshjärtan som krossades på löpande band, mitt var en av dom. Jag hann också ge en och annan på käften, med gott samvete dessutom. Sjövild. Totalt sjövild. Orädd och dumdristig på många sätt. Varje fras från en opassande person avbröts med ett Tjingeliiing från min sida. Total ignorans. Jag fick nog mer kärlek än vad jag förtjänade på den tiden.

Nu nio år senare kan jag skratta mig lycklig över att jag gick igenom dom där åren, för jag ångrar ingenting.


 

Gloabl tävlings debuterade på gräsbanan idag. Andra tävlingen i livet för hans del, med den äran. Det var mycket att titta på för en sådan grön häst, fladdrande band på framhoppningen, tält nära banan och spektakulära hinder.

Ändå är han så modig, den lilla grå. Förvisso har han svårt för sig med Sin stora galopp och något redan kavata Språngkurva. Men jag kan ju inte sitta hemma i skyddad verkstad. Han hoppade gladeligen igenom hela banan men mister lite kvalité på sprången när han fokuserar på livet runtomkring banan. För många bommar föll och där med ser resultatet ut därefter. Men hans nya erfarenhet, och hans mod det lyser starkare. Med mer rutin i bagaget kommer bommarna tidsnog ligga kvar. I morgon rider vi en klass till, därefter sätter vi upp nya tränings och tävlings planer.

IMG_0054

Powernap och i kväll middag med min fantastiska hästägare tillika vän❤️ Ses vi?

 

Småttingarna anlände till Oskarsberg idag efter ett par månader uppe hos Carina. Där har dom gått på en stor underbar lösdrift med perfekta förhållanden för att få friska sunda hästar. Kommer ni ihåg hur Apollo såg ut när han kom hit i våras? Liten, tuffsig, blyg och smal.

18010636_663348213848476_5282003653629268812_n

Jag har gett honom tid, Carina har gett honom tid. Vi har tillhanda holt honom frisk luft, bra grovfoder och daglig omsorg. Ut har den blommat en snygg kille som inte bara sträckt på sig ett par cm, han har också utvecklats mentalt. Nu är det dags att rida in honom och i september skall han visas på ponnysarnas sista treårstest. Jag hoppas att vi kan hitta en fin familj till honom som kan ge honom allt en sådan här pralin förtjänar. För han har inte bara blivit vacker, han är svenskfödd welsh ponny med fullstam. tre bra gångarter och om han kan hoppa? troligtvis.

Apollo

Han är nyfiken också, även om modet ibland sviker honom och han backar lite. han är den där individen man får ge lite tid, stanna vid grinden så kommer han fram, ge honom någon minut. Åka lastbil? Inga problem, lill killen knatade på som ett litet lamm. Det ska bli så roligt att jobba med honom. Men först få han och Nikki bekanta sig med sin nya hage och våra rutiner på Oskarsberg. Även om dom går ute på nätterna så kommer dom stå inne ett par timmar under dagen för att vila, äta och hanteras. Förberedelserna inför livet som ridponny är i fullgång.

ponnysar1

ponny2

 

Klara.. färdiga..

När du ser dig själv i spegeln, vad ser du då? för visst finns det hemligheter, känslor, åsikter och händelser som bara du vet om. Du och din förnekelse.

Jag försöker tänka, vad ser jag. och vad ser människorna runt omkring mig. För även om vi är uppväxta till att ”Lyssna inte på dom, gå din egen väg” så är faktiskt inte alltid din egen väg den rätta vägen. Jag säger inte att du inte ska gå den, men att enbart köra på sitt spår kan bli en omväg. Jag är sådan, har alltid varit sådan. Dundrat iväg på min egen stig, plöjt allt i min väg likt en pansarvagn. och jösses vad jag har fått löpa i onödan. Hade jag bara varit lite mer öppen för att ta hjälp som omgivningen erbjudet mig hade jag sparat tid och ork. Dock hade jag gått miste om både erfarenhet och kondition. Jag tror att man måste begå sina egna misstag och skapa sina egna lärdomar. Det är okej så länge man inte fastnar. Det farligaste tror jag är att bli nöjd eller bitter. För då  fastnar man i sin personliga utveckling. Jag hatar meningar som ”jag har alltid varit sådan här” eller ” jag kommer alltid vara den samma. #äkta ”

En sak ska jag säga dig, om du är den samma nu som du var för ett år sedan, då har du fastnat. Det handlar inte om att göra en tvär omvändning, ( så länge du inte är en riktigt åsna ) det handlar om att göra små förändringar, framåt. Bli bättre, Jaga alltid den bättre versionen av dig själv.

Klara, färdiga, Gå ! 👊🏽

IMG_0004

 

20170717

Vem fan är bankmännen att öppna klockan 10? Halva dagen har gått för jössenamn. Men det är klart, dom måste väll få i sig 100 koppar kaffe för att orka arbeta med Sveriges ekonomi.

Det finns iallafall en liten stund över, vilken jag mer än gärna lägger här. Till helgen åker vi ner till Varberg och startar Global 2 klasser. Fokus ligger i förstahand på att trimma igenom honom. Måste jobba vidare med hans rakriktning och kontakt. Han är för de mesta helt otittg på hinder men fortfarande grön på att tävla. Inne på banan har han blivit väldigt ojämn i bjudningen och släppt kontakten på distanserna och i annridningarna. Ett ganska svårt problem tycker jag. Kommer trimma vidare på små hinder. Bommar före och efter. Travbommar och travhoppning. Tycker att travhoppning är bra på så många vis, hästarna får en chans att hinna med, lära sig att vänta och jobba med sin språngkurva.

Calissa skrittar på för fullt. Ju mer jag rider desto mer inser jag hur naturligt lösjord hon faktiskt är. Även om hon inte blivit riden på två månader så är hon som smör. Okej kanske inte helt i balans, men hon är rak igenom kroppen och använder båda sidorna lika mycket, jämt påskjut. Mot nya mål. Min stora prinsessa och jag. 💕

ör

20171507

Vägen hem till Göteborg är så lång. Det känns precis som att den längre blir för varje gång jag åker den. I samma stund undrar jag om det är farligt Att bli hemma kär? Eller är det kanske så att jag känner att jag har så mycket att ta i hemma, är det därför som jag inte kunnat njuta 100% utav dagens vistelse i Falsterbo, men absolut. Jag har vilat ögonen på världseliten från bästa parkett och kanske kan det vara just därför jag vill hem. Inspirationen är så påtaglig och jag vill inget annat än att prova små nya detaljer i min Ridning. Jag har blivit en jävel på att analysera, det måste jag ge mina tränare nere på Flyinge. Dom har lärt mig att tolka, analysera, kritisera och få en djupare förståelse.

Nu tar jag sikte på EM där jag kommer ha med mig ett hinder designat till swedencare. Det kommer bli grymt att få ställa upp ett hinder med deras logga på. Det känns som en liten belöning för min del, efter allt slit. Efter alla sena kvällar och tidiga månar. Kanske blir det min tur att få lite belöning för mödan. Fast det är i och för sig något av det roligaste jag vet, att få stå nere i garaget och tillverka, måla och designa. Det är mitt lilla andrum. Utöver EM har jag nu fyra hästar som går fullt ut och i nästa vecka kommer små ponnysarna hem för inridning och Apollo ska matchas mot treårs. Lilla Rayday kommer tillbaka i Augusti och lagom efter EM börjar jag på min nya tjänst på långeberga Ridklubb.

Det gäller att våga hålla tempot, att våga fortsätta framåt även när man är trött. Att kunna se längre än alla pengar man satsar. Alla sovmornar man går miste om och alla festkvällar man för längesedan avsagt sig. Jag försöker pusha mig själv framåt även när regnet öser ner, jag försöker vakna med ett leende oavsett vad. Ingen, ingen kommer kunna ta ifrån mig min vilja. Jag umgås helst inte i grupp, jag älskar min soffa, mina böcker och mitt rosé. Det är där jag samlat kraft och ork. Både fysisk och psykisk. Jag har äntligen hittat stabila människor som jag vet inte bangar mig. Vilket jag älskar er gränslöst först.

20170712

Hopp och hej, här va det full rulle. Jag hänger i montern en sista dag idag för att sedan fara hem till Kungälv. Även om mamma och Michelle gör ett super jobb så är det mitt yttersta ansvar, och i morgon kommer hovslagaren, det rycker i min ridnerv och jag känner mig hungrig på att börja rida igen. Calissa står ju start klar för att få börja gå under ryttare.

Falsterbo då, jodå efter att ha bett Falsterbors resort ( camping ) dra åt helvete så känns det hela lite bättre. När man blir tilldelad en camping plats och betalar en summa som man lika väl kunde bott på ett trevligt hotell för, så räknade vi inte riktigt med att få 4 träd på tomten på köpet. Och när vi fick info om att vi minsann skulle kunna kila in husvagnen mellan trädjävlarna kände jag kort och gott, gubbjävel dra åt helvete. Han tappade det iofs lika mycket på Amanda när hon hävdade att dom gott kunde stå för halva vistelsen. varken bil eller förtält fick plats utan att gå över på grannens ”tomt”. ASSÅ TOMT. Campare kör helt seriöst all in, staket, blommor och till och med små altaner. som lägenheter fast med gemensamma toaletter och duschar.. mysigt. Hur som helst vände den snåla gubben på klacken och gick. Han tyckte nog vi var obehagliga. Unga kvinnor som ställer krav, nä fyfan.

Om jag känner mig pigg så piper jag eventuellt ner över dagen på lördag, Jag älskar Falsterbo på många vis. Men i år känner jag mig inte som den festprisse som jag brukar vara. Jag har full fokus på mitt jobb och min utveckling. För stunden har jag festat färdigt. Tackade också nej till att jobba i Pressen under helgen, förmodligen ett jobb jag kommer ångra att jag inte tog då jag skulle samarbeta med SVT under nationscup och granprix hoppningen. Men man hinner inte med allt, man kan inte vara över allt. Jag har kommit till insikt och försöker lugna ner mig om att det kommer fler tillfällen.

Jag hoppas att vi ses under dagen, för om du vill ha marknadens bästa kosttillskott för din häst, då är det till oss du ska komma!