20170821

 

Hur kommer det sig att man inte blir Tagen på allvar? Vad är det som gör att människor inte tar ens instruktioner, förfrågningar eller direktiv på allvar? Vad är det som gör att folk tror att man vill svara på ett arbetsrelaterat sms klockan 22.30 en söndag kväll? Ursäkta mig men varför i helvete är folk så efterblivna? Är jag efterbliven?

Är det för att jag är 24 år 150 lång och tjej? Är det därför jag ofta blir tillrättavisad och ifråga satt. Är det kanske för att jag helt enkelt varit för snäll. För mild i mitt sätt att vara. Fan, jag som verkligen kämpat med att hitta en balans. Är det för att jag ingår i den här kategorin små företagare ”som ska vara tacksamma?” Jag upplevs nog som tjatig, som frågvis och jag är en väldigt planerad människa. Därför blir det svårt att jobba med människor som inte tar planering, tid och detaljer på allvar. Men jag har varit snäll, nickat och lett i ett desperat försök att dölja mitt riv. Jag har större bollar än många andra män när jag väl sätter den sidan till. Det är färdigt nu. Tänker plocka fram den sidan hos mig som i så många år legat och sovit. Det har varit nyttigt, för den har fått mogna i lugn och ro.

Givetvis har jag under jävligt långtid funderat över och också kommit fram till att de måste vara mig själv det är fel på. så jag har också levt och jobbat därefter. Jag vet nu vad felet är, jag har inte sagt ifrån.

Samma gäller mina vänner, jag är färdig. Jag vill inte festa, dricka eller någon annan skit. Ni hittar mig på jobbet eller hemma. Där jag kan samla kraft och inte bara hämta mig fysiskt, det är också här jag växer psykologiskt och inser att jag kan dö i morgon. Så det är färdigt med folk som tar min energi, som ifrågasätter. Som tycker och som tänker.

Säger jag en tid, så är det den tiden. Säger jag ett mått så är det ett mått. Och kommer vi överens om ett datum- så är det de datumet. Jag har full förståelse för att saker händer på vägen, men att du hade dålig planering och var ute i sista stund, eller att du tänkte ”jag trodde jag hade sagt det” – de min vän, det är inte mitt problem.

Jag har under en väldigt långtid haft ett behov av att vara människor tilllags. Har lixom vänt på ordspråket ”sköt dig själv och skit i andra” jag har mera ”skött andra och skitit i mig själv”. för jag ser fördjävlg ut, otränad trött och blek. Känner mig fördjävlig och har varit fördjävlig. Fördjävlig mot mig själv,Jag kan bättre än så, jag är sundare än så.

Så jag höjer ribban ännu ett steg, utvecklas framåt. Vill du hänga med så ta min hand – vi kör ihop. Men du får fan röra på benen själv. Jag tänker inte bära dig. Givetvis kan du va nöjd När du kommit i mål. men räkna inte med mig. Vi ses inte vid mållinjen, för jag ska längre än så.

 

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>