Avdelning B- ungponny

Lilla Apollo är precis som jag förväntat mig, helt fantastisk. Från att jag har ridit in honom i samtliga gångarter och börjat rida ut har hans utveckling gått stadigt framåt. Jag har haft honom ute på annons utan resultat under en längre tid. Jag tror att föräldrar är rädda för att köpa en så ung ponny till sina barn. Kanske va mina föräldrar konstiga och oansvariga som köpte mig en nyss inriden 3 åring när jag va blott 12 år.

Men för mig blev det kravlöst, jag fick rida ut mycket i skog och mark, lära mig från början vikten av en allsidig ridning och jag kom också ifrån pressen att behöva rida varje dag. Det är just den grunden tror jag som bidragit till att jag är den sunda orädda ryttaren jag är idag. Ally hoppade jag in i skogen, över naturhinder som inte bara bringande en naturlig framåtbjudning hos henne, det gav även mod till mig. Vi fick växa tillsammans, min ungponny och jag. Hon hade fått en bra inridning hos uppfödaren och i samma veva växa min kärlek till unga individer fram. Samtidigt stod ”kan och vet bäst panelen ” vid sidan om med armarna i kors och mumlade till varandra i mungipan ” måtte dom inte förstöra den där ponnyn, den är ju så ung. Vad tänkte Lena med egentligen?”

Mamma tänkte inte bara med hjärtat när hon köpte en ungponny till mig, hon tänkte också med hjärnan. För efter mina första år på tävlingsbanorna med min B ponny blev jag bränd. Jag hade ett gottlandsruss och red ju ”bara” LA. Hon tog bort mig medvetet från hetsen att jaga rosetter, rida avdelning B fick mig att släppa ner axlarna och tömma ut ångesten som allt tävlande gav. Ett Par år senare, när Ally fick börja gå avdelning A, kom placeringarna som ett brev på posten. För vi jagade aldrig fram något. Vi fick växa tillsammans, bli modiga tillsammans.

IMG_1051

Jag hyser största respekt till att man inte vill köpa en avdelning B ponny till sitt barn. Men jag har fått så konstiga frågor ang Apollo ” är han snäll att rida ut på ensam?” ”Är han körd?” ”Går han stadigt i alla gångarter?” ”Har han börjat hitta formen?” ”Är han hoppad något?” Och så länge jag får dom där frågorna, dom jagade frågorna så blir han kvar här hemma.

Och så kom dagen när en idyllisk familj skulle prova den lilla ponnyn, och den lilla ponnyn bar runt de små barnen med största försiktighet och omsorg. För den lilla ponnyn har fått lära sig att vara snäll, den lilla ponnyn vet inget annat. Givetvis kommer dagen då han bli rätt för en katt som hoppar upp ur diket, och givetvis kommer han också behöva lite övertalning när han för första gången i sitt liv ska hoppa en vatten matta. Men man lär sig att våga rida, rida framåt. Hålla i manen och hitta framåtbjudningen. Med rätt folk runt omkring sig och med en ponny som fått en bra start i livet så är en ung ponny inte bara en ung ponny, den är också en snäll ponny. Hungrig på livet och arbetsvillig.

Den lilla familjen åkte hem för att fundera. Och Apollo åker vidare på Kollo till stona på lösdriften tills en liten ryttare vill ha honom, utvecklas med honom och älska honom- precis så som jag älskade min unga ponny.

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>