20171130

Ni vet när det pirrar i kroppen, när man känner sig lite berusad och varm. 

Känslan väller över mitt innre gång på gång, jag känner mig lugn och tillfreds, för varje gång jag möter hans mörka dova blick slår det gnistor i mina egna. Den ömsesidiga respekten som finns mellan oss har jag sällan stött på förut. Utom alla tvivel och bortom alla krav, där han låter mig vara jag. Dom små bekräftelserna som fyller ut mina innre tvivel, krossar mina barriärer och tar sig igenom mitt pansarglas. Små ord som får mig att falla handlöst ner i en trygghet jag inte trodde fanns. Säg mig vart vill jag vara? Tack ingen annanstans.

IMG_1661

Hur många filter? -0

Jag har alltid varit nöjd med mig själv. Jag har aldrig haft komplex eller kännt mig ful. Jag har alltid varit den tjejen som kännt mig bekväm i min kropp och med mitt yttre. Jag har lixom inget filter när de gäller mitt utseende, ena dagen kan jag gå på Maxi med ridkläder och inte duschat håret på två dagar, jag skiter i. Nästa dag är det middag på stan och läppstiftet åker fram. Jag har också, i och med min kärlek till mig själv haft en ganska nonchalant inställning när killar gett mig komplimanger.  ”Jag vet” allityden har åkt fram ett par gånger, vilket kanske inte alltid varit as uppskattat. Speciellt inte i vårt samhälle – Här ska man inte älska sig själv så de syns, håll de på en tyst nivå – Jag har inte haft de filtret. Självsäkra kvinnor är sexigt säger en del, och jag lutar mig tillbaka på det.

Dock har jag en styrka att alltid kunnat lyfta osäkra tjejer eller tjejer överlag. ” Vilken energi du har!! ” Jag är bra på att dela med mig helt enkelt.

Men till mina nära vänner saknar jag filter: frågar mina vänner mig om dennna klänningen är fin och hon enligt mig ser ut som en sopsäck- Ja då säger jag det. Magstarkt kanske, och kanske just därför jag inte har så många tjejkompisar kvar och aldrig haft speciellt många. Jag har för få filter. Fast det är klart, lika barn leker bäst – mina vänner  säger till mig att jag inte kan gå med Hö i håret på Maxi. ‍♀️ ❤️

IMG_1621

Jag har inga komplex idag heller, men jag inser att om jag ska behålla mig relativt starka fysik och om jag ska behålla mig i samma form så måste jag börja tänka lite långsiktigt. Jag äter för jävla mkt choklad och dricker lite för mycket kaffe. Jag tänker att jag bara ska plussa på mera träning, mitt tuggbehov är alderles för stort för att dra ner på.

Med en kaffe till hands

Blaha Blaha Blaha, regn rusk och snusk. Nä vet ni vad, jag skulle hellre ligga hemma i fosterställning och inte göra något en dag som denna. Eller en vecka som denna kanske. Även om jag började super fint igår – Måndag – genom att både rida, gymma och jobba på Långeberga, så va de precis som att tisdagen slog mig i magen med all sin kraft.

Jag har alltid varit ganska bra på att älska mitt liv och min tillvaro. I och för sig har jag nog ett liv som är ganska enkelt att älska. Men ändå slog Tisdagen mig i magen, trycker ner mig i mina skor för här ska man inte tro att man är någon. Okey, golvade mig själv ganska hårt och är ganska bra på att lägga fällben på mig själv. Och när jag är klar, så får jag fatt i en stor kopp kaffe och vips- så var skrapsåren läkta och leendet tillbaka. Iallafall för en liten stund. Så med en kaffe till hands tar jag mig igenom denna dagen.

Le för fan Le, de finns dom som inte kommer få uppleva morgondagen. Gör allt du drömmer om, låt inget stoppa dig. Ha människor omkring dig som är beredda att pusha på framåt- som vet vad det innebär. Höj din livstandard med både ett större leendet och en större kaffe kopp. Njut av att vara vid livet- vem vet hur lång tid du har kvar. 

T

Ångesten av socialamedia

Scrollar på telefonen och kommer på mig själv. Jag jämför.

Jag jämför mig själv med alla supervältränade, brunbrända perfekta kvinnor på instagram och undrar varför jag inte är sådan.

Jag jämför mig själv med alla super duktiga ryttare som rider stora klasser och undrar varför jag inte gör det.

Jag läser inspirerande bloggare med bra texter och fina bilder och undrar varför jag inte också gör samma.

Jag blir förbannad på mig själv, va fan håller jag på med? Vad exakt vill jag uppnå och vad får jag ut av det? Ångest. Ångest är det enda jag får ut av det. Vilket får mig i skrivande stund att vilja radera alla appar på telefonen. Så varför gör jag inte det? Raderar dom. För dom hänger ihop med jobbet, det genererar reklam och det har vuxit in som en social del av vårt liv. Är jag beroende? Är du beroende?

Jag inser att jag stannar på sociala medier för att visa att man behöver inte vara utseende perfekt, det är okej att vara osminkad, det är okej att vara blek på vintern. Det är okej att inte rida 150 men ändå ha känsla för hästar och ridsport, man behöver inte fota blågula rosetter varje veckoslut för att vara duktig. Det är helt okej att rida avdeling B och göra det jävligt bra.

Det är också okej att skriva på sin blogg utan att visa upp sitt fina hem, och utan att lägga upp fina bilder som man redigerat hitan och ditan. Effekter hit och dit. Även om de kanske är det som ger läsar siffror.

Här klickar du inte in idag för att ta del av de där. Du klickar in här för att veta att få veta att du inte är ensam med din ångest som socialamedier bidrar till. Jag kan sätta mitt huvud på att du kännt av den. Men släpp den nu. Klicka inte in på Facebook eller instagram mer idag. Det kommer inte upp något viktigt som inte kan vänta tills i morgon. Jag lovar.

❤️ Ta hand om dig.

20172011

Det kommer väll aldrig lägligt tänker jag, en skada alltså. Även om jag är relativt hel efter Calissas sjuka stämpling av min vänster fot. Som tur är gick alla hästarna fullt ut förra veckan så dom kunde vila i helgen med gott samvete. Idag har jag longerat ur dom lite energi och i morgon får det bli lite på tömen. Än kan jag inte få i foten i en vanlig sko men hoppas på att svullnaden lagt sig på onsdag så jag kan sitta i sadeln då.

Obs, ingen bild för den med fotfobi. Fick panik när vi åkte in till sjukhuset i fredags och jag inte han göra mina fötter fina. Läkarna övertygade mig dock om att dom hade sett värre exempel, så jag lutar väll mig tillbaka på deras ord haha.

IMG_1588

Jag har också börjar flytta ut lite saker ur stugan, den 15de December flyttar jag tillbaka till mamma och pappa under en period. Känner mig ensam här ute i stugan och eftersom både Kärleken och jag jobbar så mycket som vi gör har vi lite is i magen med vad vi gör med framtiden. Vi vet vart vi har varrandra och det räcker för tillfället.

 

Ledig med allt vad de innebär

Nu va den där helgen här.. när jag är ledig och ska försöka varva ner. Lyckad ? Kanske. Den får mig att inse hur många gånger jag varit nära på Att köra av vägen, hur många gånger jag kört bil och glömt av vart. Hur lite jag sovit och hur lite jag tagit hand om mig själv. Men också insikten av hur mycket jobbet betyder för mig, hur duktig jag är på att leva här och nu men att jag måste börja planera min hälsa längre fram än till nästa ridpass.

IMG_1468

Jag har försökt göra dom saker jag inte hinner annars, dämpa mig genom att komma ikapp. Sova,träna. Tänka. Många gånger bara gör jag, jag kastar ur mig ord i förhand, jag handlar i förtid och nu med närmre eftertanke känns de inte som jag tar vara på Varken min talang eller kunskap. Eller har jag prestationsångest? Vad gör jag rätt och vad gör jag fel? Ransaka. Jobbet,vänner, familj och honom. Jag gör ganska mycket rätt och jag vill fortsätta så. Men jag vill också bli bättre, en bättre dotter, en bättre ryttare, en bättre vän och en bättre flickvän, framtida fru. Jag vill bli snällare mot mig själv.

Laddar upp inför en ledig dag till, lugn och ro, tid för familjen och Farsdag. Hoppas också få lite tid på Billdals ridklubb och spana in Seniorernas SM final, bra ridning och inspiration till veckans kommande pass och tävlingar. 🔝

IMG_1451

 

 

 

Ny vändning

Hej mina hjärtan. Swish sa de så var vi i mitten på veckan. Trimmade alla djuren under förmiddagen och samtliga kändes fina. Calissa går träning för Peter Eriksson i morgon vilket kommer väl till pass.

Jag själv har suttit framför datorn sedan klockan 12 idag, måttligt seg i huvudet efter att ha svarat på mail och jobbat med hemsidan. Skickat iväg två inlägg till swedencare och annonderat ut en del av mina möbler på Facebook loppis. Undrar ni varför? Jag ska flytta.

Men blandade känslor hörde jag av mig till min hyresvärd tidigare i veckan, för jag känner mig ensam i stugan, känner mig lite nojig och trött och ni som vet vet ju att jag tidigare kampats med mina höst deppar och jag vill helt enkelt inte utmana ödet. Jag mår bra nu, mått bra länge nu och jag måste se till att hålla det så. Det mest naturliga kanske hade varit att jag och Joe flyttade ihop, men vi har större planer än så, att knö in oss i en liten lägenhet eller liknande är inte aktuellt. Min familj står med öppna armar vilket jag är dom evigt tacksamma för. Dessutom är jag hemma otroligt lite vilket också gör att det känns jobbigt att komma hem till ett hem där jag nästan aldrig spenderar tid.

Tack för allt Jane  

Jobbar vidare en sväng i kväll, ska iväg och visa en ponny för kund och avrundar med ett par träningar. Behöver komma ut och röra på mig efter flera timmar bakom skärmen. Kör pannben först ända in i fredag EM. För i helgen är jag helt ledig. Mamma och Michelle tar stallet och jag ska inte göra något alls, för första gången någonsin.

selfie

 

Snabb spolning

Jag har kommit fram till att jag är en periodare, tråkigt för er som ihärdigt klickar in på min blogg i hopp om att jag skrivit något (o)nytt(igt)

Jag kan inte hjälpa det, jag gör så gott jag kan. För i första hand prioriterar jag hästarna och jobbet kring dom. I andra hand prioriterar jag sömn, jag är helt enkelt inte där i mitt liv där jag känner att jag kan komma upp en timma tidigare för att skriva ett inlägg, lika så kvällstid. För jag somnar. Jag önska verkligen att jag kunde få en jämn balans i det, för jag älskar att knappa på tangenterna och se orden bilda rader framför mig. Jag är inte heller jätte flitig med min kamera, så kan inte bjuda på super fräscha snygga bilder tyvärr, även om, om jag hade tagit mig tid garanterat fått intressanta bilder. Allt ifrån livet i sadeln till en helikopter tur med honom jag håller kärt. Sådant som egentligen inte ingår i mitt liv, lite Lyx och créme dela créme. Men kanske är det också så att jag inte vill fota? Jag tror det är mitt sätt att hålla en distans, och mitt sätt att få njuta lite i lugn och ro.

Så förutom att jag har gått en fortbildings kurs för Traudi Björling, som för övrigt inte bara gav en aha upplevelse och nya kontakter utan också gav en god middag på hotell arken. Nya kunskaper och en ny pusselbit till mitt system fick starta upp denna veckan som nu gått mot sitt slut. Har sålt och kört iväg Apollo till sin nya familj och Calissa har hoppat en 115 klass i Göteborg, felfritt och allt. Visat häst för kund, kastrerat Barret och pappa fyllde år. Två dagar på Långeberga och på söndag gör jag fyra starter i Kungsbacka, mina egna elever har tränat lite extra nu under höstlovet och jag själv har börjat komma ikapp med sömnen. Ett stort bolag har lagt en beställning på ett reklam hinder som vi ska tillverka, det går bra nu. Jag ger mig fan på att de går bra nu.

IMG_1310

Snabb spolning av veckan, HallefuckningLulija jag är vid liv.