20171130

Ni vet när det pirrar i kroppen, när man känner sig lite berusad och varm. 

Känslan väller över mitt innre gång på gång, jag känner mig lugn och tillfreds, för varje gång jag möter hans mörka dova blick slår det gnistor i mina egna. Den ömsesidiga respekten som finns mellan oss har jag sällan stött på förut. Utom alla tvivel och bortom alla krav, där han låter mig vara jag. Dom små bekräftelserna som fyller ut mina innre tvivel, krossar mina barriärer och tar sig igenom mitt pansarglas. Små ord som får mig att falla handlöst ner i en trygghet jag inte trodde fanns. Säg mig vart vill jag vara? Tack ingen annanstans.

IMG_1661

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>